En viktig påminnelse

Jag är rätt sliten nu. Varje natt bryter jag ihop då jag inte kan sova men efter varje gång jag brutit ihop biter jag istället ihop och kör vidare.

Filuren är världens goaste just nu och hans solskenshumör hjälper verkligen till. Han gör att jag orkar. De 15 timmarna han är på förskolan är guld värda, speciellt nu när jag har blivit sjuk vid sidan av graviditetsbesvären. 4 dagar i veckan kan jag vila på förmiddagen, vilken lyx!

Idag när Filuren sov middag bröt jag ihop lite igen. Febern gjorde mig genomsvettig och lunchen kom upp liks snabbt som den åkt ner. Jag ville aldrig mer gå upp ut sängen men när det började närma sig den tiden då Filuren vaknar bet jag ihop och bestämde mig för att göra något värdefullt för honom. Jag vet att hemma blir han rastlös och hittar på bus och ute måste jag jaga honom och jag hinner aldrig med i hans fart, men det finns ju faktiskt ställen där det inte gör något att han springer fritt som en vilding.

När Filuren vaknade struntade jag därför i feber, foglossning och andra dumheter och klädde på oss båda regnkläder då det öste ner. Vi åkte till Mariebergsskogen och hade det helt fantastiskt! Det är sån lyx att ha en sån plats så nära. Dagen till ära fjäskade jag för lillen med en egen glass. Är man i v 42 finns uppenbarligen inga regler längre.

I butiken på naturrum (som är underbar) köpte jag något till mig och min man. Något rätt otippat.

Det kanske verkar konstigt att köpa en ”världens bästa mamma-grej” till sig själv men jag tyckte att det var klockrent. Den asken ska påminna mig om alla gånger som jag kämpat mot illamående, smärta, trötthet och utmattning för att göra dagen värdefull för Filuren. Jag tänker alldeles för mycket på sånt jag inte klarat eller orkat göra och för lite på hur mycket jag faktiskt gjort trots allt. Ja, jag är faktiskt världens bästa mamma för Filuren.