En trött men känslofylld söndag
Det är söndag kväll, en helg fylld av känslor har passerat. Det har ekat tom här inne eftersom jag haft fullt upp med treårsfirandet av lilla F igår. När han somnat på kvällen var jag helt matt. Jag satt i soffan och somnade till när mobilen vibrerade. Meddelandet sa allt, magen började pirra. Snart skulle någon jag tycker väldigt mycket om få uppleva miraklet, att få ett syskon till sitt barn, ett nytt barn att älska och ännu ett nytt sätt att älska det barn som redan finns. Jag kunde inte sova på hela natten och medan jag passade på att gosa med mina egna barn som behövde lite extra tröst efter en intensiv dag så gladdes jag åt detta nya lilla underverk som var på väg och tänkte på familjen och hoppades att allt skulle bli sådär underbart som man önskar.
Jag tror vi alla var trötta imorse, jag höll mig gående på glädjen över den nyfödda, barnen var trötta vilket visade sig genom stunder av stillhet blandande med total urspårning och trots. Min man var sliten men han hade i alla fall sovit under natten. Kaoset här hemma var ett faktum och jag hade dåligt med ork. Det fanns bara en bra lösning på saken, vi gick ut i skogen.
Vi hoppade över två bäckar (där Snusmumriken varit och fiskat en annan gång), klättrade uppför ett brant stup, sprang över järnvägsspåren, genade över monstrets äng och påbörjade en vandring uppför de snåriga stigarna i ensliga bergen. När vi passerade monstersjön kastade vi kottar i vattnet och vi smög tyst genom odjurets skog så att de inte skulle höra oss. Uppe på bergets högsta topp blickade vi ut över de stora haven innan vi klättrade ner för de branta stupen, undersökte växtligheten med förstoringsglas och kryssade mellan djupa vattenhålor. Ja det var exakt så det gick till om ni frågar barnen. Bi lekte lite i lekparken innan lunch och när de ätit och sov däckade jag och sov sådär underbart härligt i över en timme.
Eftermiddagen gick i samma anda. Efter att ha lekt med duplo gick vi ut och busade på altanen men hamnade snart i lekparken. Efter en stund där ville lilla F cykla och han körde både balanscykel och invigde sparkcykeln. Lillan hon körde sitt eget race och testade det mesta. Till slut var det ändå dags för sängen för de små men strax innan det blev jag bjuden på fika av lilla F som dukat upp i sitt rum med vindruvor och vatten. Vilken lyx!!!!
Nu ska jag vila, tänka sentimentala tankar om när lillan föddes och sen kanske kolla på några bilder från gårdagen. Det var en speciell födelsedag och tyvärr finns det lite för många bilder på konstiga saker.