En tankeställare

Idag under den korta stund som maken hade tillsammans med oss var vi ute med bilen. Vi hade skjutsat min bror och maken satt mellan barnen i baksätet och jag satt ensam fram. Jag körde in i McDonalds drive in och beställde mat, en enda meny. Killen i kassan var väldigt trevlig och småpratade med mig vilket inte är helt vanligt just i drive in-kön. Jag tänkte att det var ovanligt att någon gör så och hade det inte varit för att jag är just jag hade jag nog kunnat ta det för att han stötte på mig, men det går ju inte för jag är en trött, knubbig och grå, gift mamma. Okej, smaken är som baken, vissa kanske gillar trött, knubbig och grå men det där med gift och två barn bör ju hindra folk från att flirta.

Det var ungefär där och då jag insåg att från drive in-kassan så skulle ingen ha sett mina två underbara barn och min fantastiska man som satt bakom de mörkt tonade rutorna. Utifrån sett var jag en ensam kvinna som beställde mat för en person. Jag såg mig själv ur den vinkeln och kom på att det faktiskt hade kunnat vara mitt liv, jag kunde varit den ensamma –  förhoppningsvis lycklig men inte välsignad med den fina familj jag faktiskt har. Innan dom fanns visste jag såklart inte att några människor kunde ta en så med storm, men nu när dom finns här känns det som att ha de störta skatterna som finns. Ibland är det bra med en liten snäll påminnelse om att man inte ska ta saker för givet, tyvärr kommer oftast de där påminnelserna i betydligt otrevligare situationer än i McDonaldskassan.

Ha en trevlig kväll och var rädda om varandra!