En lång väg tillbaka

Hösten är verkligen här. Vissa dagar är soliga, färgsprakande och ljuvliga medan andra är gråa, kalla och råa. Oavsett väder försöker vi hitta på roliga aktiviteter och njuta av varje dag sån som den är.

Kroppen har blivit så otroligt mycket bättre och jag som var inställd på att ha kryckorna i flera månader till behöver dom inte alls. Försiktigt och med fokus på att inte gå för fort fram börjar jag röra mig igen.

Promenader har varit något som hela familjen uppskattat på slutet. Igår gick vi till affären och tillbaka, 7 km. På natten när jag var uppe på toa insåg jag att min kropp var ungefär lika sliten som förr när jag hade varit ute och sprungit två mil. Tänk vilket förfall en kropp kan vara med om på drygt två år.

Vägen tillbaka är väldigt lång, men det är en spännande väg att färdas på så vad gör väl det. Idag är jag tacksam för att jag redan är en bra bit på vägen, tack foglossning för att du redan släppt en hel del.

Nu ska den här mamman vila, frisk luft och motion gör en trött. Kram till er alla!