En känslofylld vecka

Vilken vecka det varit, så omvälvande och känslofylld, både i mitt liv och ute i världen. En vecka som kunde ha varit näst intill perfekt blev det inte av förklarliga skäl, ondskan i världen gör sig påmind om och om igen. Det har faktiskt varit en sådan röra av känslor att jag inte velat skriva. Jag har valt att fokusera på att bara vara istället.

Jag har upplevt ett helande och välbehövligt dygn (eller kanske 20 timmar) i ensamhet. De spenderades med att träna, titta på arkeologiprogram på TV, sova, dra mig i soffan, äta sen frukost, promenera i skogen och bara låta alla måsten vara. Jag mår så bra nu, känner mig fylld av energi och har fått möjlighet att komma ikapp i ett liv som haft en väldig fart på slutet.

Veckan avslutades med lek och bus. Vi invigde vinteroverallerna då kylan kom fort under eftermiddagen. Barnen var i parken, sprang längs gatan och spelade boll och efter det tog jag och lilla F en promenad på ett par kilometer. Nu sover barnen, min man jobbar och jag sitter här ensam i soffan och bara njuter av hur bra jag har det. Det är som att så många bitar fallit på plats på slutet.