Det första steget är det största steget

september 24, 2014 1 av momentsbymary

Idag, när lillan är 12 dagar gammal drog jag på mig ett par ”vanliga” byxor för första gången på väldigt lång tid. Glädjen var stor i ett par sekunder tills jag sänkte mig själv med att tänka att jag borde gå ner sisådär 20 kilo.

Två täta graviditeter med inte allt för gynnsamma cravings och väldigt mycket soffläge på grund av foglossning samt en kropp som från början inte var direkt smal talar sitt tydliga språk både i spegeln och på vågen. Men det är bra att börja på en riktigt dålig nivå för då är det ju lätt att göra framsteg.

Min största önskan är att kunna träna igen. Där måste jag låta foglossningen ta sin tid att läka ut. Vad jag själv kan göra aktivt är att hjälpa kroppen vakna till liv igen, att lära den känna igen muskler och kontrollera dom. Det tänker jag även denna gång göra med hjälp av Olga Rönnbergs ”Träning för nyblivna mammor”.

image

Förhoppningsvis kommer jag kunna promenera (i alla fall kortare sträckor) snart. Jag hoppas att vikten kommer sjunka med hjälp av träningen. Jag märkte med Filuren att mjölkproduktionen påverkades alldeles för mycket av strikt kosthållning så det kan jag bara glömma så länge jag helammar.  

Min dröm är att kunna inleda en halvklassiker i juni nästa år. Det är en dröm men jag vet med mig att kommer första året av lillasysters liv vara lika intensivt som storebrors så är det inte möjligt. Oavsett när det blir ska jag göra en halvklassiker för jag har gjort tjejklassikern och vanliga klassikern och är nyfiken på halvdistanserna. 

En annan dröm är att om ett år 24:e september 2015 väga 20 kilo mindre än nu. Jag väger idag 11 kilo mer än när jag blev gravid med Filuren och 7 kilo mer än när lillan kom till. Det är en dröm, kanske tar jag mig dit snabbare, kanske långsammare – men dit ska jag.

Idag tog jag i alla fall första steget – det som jag ofta ser som största steget. Jag plockade fram Olgas bok och körde genom övningarna i program 1. Vad som är väldigt positivt är att jag har mycket bättre koll på musklerna. Då tyckte jag inte att jag hade kontroll alls, förstod inte hur jag skulle spänna musklerna i mage och bäckenbotten, nu är det inga problem alls. Kroppen tog helt klart inte lika stor skada av denna förlossning som förra.

Nu är jag på väg mot mina drömmar och mål. Det känns härligt!