Det där med kalendrar
Det är första december. Den första dagen i julmånaden, dagen då barn stiger upp ur sängen och äntligen får öppna första luckan eller första paketet på en lång väg fram till tomten kommer. Jag minns det från min barndom, både papperskalendrar och paketkalendrar, magiska stunder av nyfikenhet och överraskningar.
Jag har läst att paketkalendrar är ett modernt sätt att skämma bort barnen, slösa och leva i överflöd. De är onödiga och dumma. Jag kommer aldrig påstå att vi hade det ”snålt” under barndomen men vi fick långt ifrån allt vi önskade och vi fick lära oss sakers värde. Jag uppskattade paketkalender då, jag uppskattar minnena nu, jag har svårt att se det som ett onödigt överflöd.
Vilka kalendrar öppnade mina barn imorse då? Sanningen är den att vi inte öppnade någon. Jag har en jättefin paketkalender som ligger nerpackad i en låda. Kanske åker den upp imorgon, kanske om en vecka. Jag fyller den förmodligen med små överraskningar, ballonger, kritor eller bilder på symboler för olika sånger vi ska sjunga ihop. Visst kommer den komma upp, men den gjorde det inte till idag.
Chokladkalendrarna då? Jo då, barnen har varsin i bilen. De fick dom av tomten i helgen. Förmodligen kommer min man mumsa i sig dom. Mina barn får ingen chokladkalender i år. De är ett och två år, de behöver inte lära in en rutin att äta godis varje dag. Hur andra gör är upp till dom, jag dömer ingen. Jag säger bara att för oss gör nog en sådan kalender mer skada än ger glädje.
Jag borde såklart ha skaffat en hederlig pappkalender. Givetvis en med ett fint motiv där vi varje dag kunnat prata om dagens lucka och jag berättat sagor om bilderna. Vid närmare eftertanke ska jag nog leta efter en, bara jag kommer ihåg det.
Förmodligen kommer en eller flera kalendrar dyka upp i hemmet innan jul. Det handlar bara om att få tiden och orken att känna glädjen i det. Barnen som är så små att de totalt saknar uppfattning om att det är första december kommer såklart inte märka skillnad om kalendrarna åker fram den sjunde. För barnens och för min egen skull kommer jag se till att vi får mysiga stunder ihop med kalenderöverraskningar, för vår skull vill jag inte stressa. Jag tror att barnen är gladare över en mamma som tar det lugnt än några paket att öppna.
Jag känner inget behov alls av att visa upp den perfekta kalendern, visa att jag får ihop det med jobb, föräldraledighet, rena golv, snygga kläder och ljuvligt inslagna paket med datum på. Grattis till er som hade inspiration, ork och fann glädje i det. Själv har det inte funnits nog mycket av se varorna just i år.
Jo då, kalendrarna kommer komma upp. För allas skull. Kanske innan lucia, kanske redan imorgon. Ingen kalender är överflödig om den får ett barn att le men glöm inte det allra viktigaste men glöm inte det allra viktigaste, en mysig stund med barnen. Det dyrbaraste de kan få är din energi och tid.