Vågskvalp och tvåårstrots

Det var en trött liten kille vi hade under eftermiddagen idag. Han pendlade mellan upprymda skratt, tårar och trots. Likaså pendlade vädret mellan ruggigt grått och soligt somrigt. Tyvärr var det mest grått men mot slutet av dagen tog solen över.

Vi tog en promenad utrustade med Orbiten med ståbräda samt sele ifall att det inte skulle gå att låta lilla herr testare gå själv eller åka ståbräda. Vi tog en promenad ner till vänern där vi fikade, lekte vid vattnet och åkte kana.

På vägen hem var vi tvungna att sätta F i vagnen så fick lillasyster sitta i selen. Hon sov så gott och även om storebror var lite sur först så var han snart nöjd i vagnen.

Vi avslutade eftermiddagen i lekparken där lilla F bytte humör totalt. En granntjej var där och jag har aldrig sett honom som med henne. Han ville bara hålla henne i handen, åka kana och krama henne. Han klängde runt hennes hals och tog hennes hand om och om igen.

Det var skoj att ta en första promenad med Orbiten. Jag gillar en massa saker med den inser jag. Bland annat är ståbrädan toppen, den är inte i vägen alls när man går eftersom den sitter på sidan. Jag tycker att vagnen är lättkörd och för mig är greppet betydligt skönare än på tex vår kronanvagn där det känns som händerna kommer för brett isär. Varukorgen är toppensmart i sina öppningar så att det är lätt att lägga i eller ta ut saker. Ett extra stort plus är att lilla F som är lång för sin ålder får plats. Fast han inte väger för mycket upplever jag ändå att han inte får plats i vagnarna. Suffletten tar emot hans huvud. Detta hände inte med Orbiten.