Till dig med den svarta labradoren
Till dig med den svarta labradoren kan jag bara gratulera oss båda till att ödet gjorde att den här kvällen inte blivit den värsta i båda våra liv, och kanske den sista i ditt.
Jag vet att du funderade på varför jag stannade kvar med bilen och bara stod där, utan att åka vidare. Jag såg att du vände dig om och tittade. Vad du inte vet är att jag satt där och skakade, såg hur hela mitt liv hade kunnat förstöras på en sekund på grund ett vanligt misstag. Du trodde jag såg dig bra bara för att du såg mig bra.
Det är så lätt att tro att man syns bättre än man gör i mörkret. Det kanske inte ens är mörkt än utan bara skymning. Man tycker att man borde synas eftersom gatljusen lyser och bilarnas lyktor lyser upp. Men saken är den att jag tror att vi syns sämre än vi tänker att vi gör. En kväll som denna när det inte bara är mörkt utan även lite regnigt så är det som om allt bara slukas av mörkret.
Vi hade tur du och jag och din labrador att jag just ikväll hade testat reflexer och insett att bilens ljus reflekteras betydligt mindre i vanliga föremål jämfört med vad jag trott. Reflexerna var jättestarka, men i övrigt syntes allt mycket sämre än förväntat. Jag var ganska illa till mods över resultatet. Jag som själv många gånger tänkt att ”äsch, jag har ju ganska ljusa kläder på mig, jag syns” eller ”det är ju upplyst här, jag syns” insåg att jag haft väldigt fel.
Så satt jag där i bilen på väg hem i lätt regn och mörker och rös vid tanken på hur dåligt man faktiskt syns utan reflex. Jag körde extra långsamt just på grund av det. Men även om jag körde långsamt med fullt fokus på vägen så höll jag på att inte se hur du och din hund korsade vägen. Jag såg dig inte förrän det nästan var för sent. Du var klädd i mörka kläder och labradoren med mörk päls, ni syntes inte alls. Kanske missbedömde du avståndet till bilen eller hastigheten, det är lätt hänt i mörkret. Något gjorde att du korsade vägen lite väl nära bilen, där det inte var ett övergångsställe.
Jag är ingen dålig bilförare, jag har inte dålig syn, bilens lyktor är riktade rätt och jag körde inte i närheten av för fort, ändå höll jag inte på att se dig. I sista sekund bromsade jag, i sista sekund lyckades jag undvika att förstöra våra liv och du promenerade bara på – utan några reflexer på varken dig själv eller labradoren.
Jag vet inte om jag kommer kunna sova i natt. Jag är så skakig, men till dig med den svarta labradoren, till mig själv och till alla andra vill jag skicka en påminnelse, använd reflex. Använd reflexer, inte bara till dig själv utan dina fyrfota vänner, dina barn, din vagn, din cykel. Var rädd om dig själv och dina nära. Det är höst, det har blivit vintertid och mörkret faller tidigt och snabbt. Plötsligt står du där i mörkret, så se till att vara utrustad med reflexer så att du syns. Var rädd om ditt liv.
Här är en av bilderna jag tog i ljusskenet från bilen när jag testade barnvagnsreflexer från pogu. Ser du barnvagnen på bilden? Det läskiga är att det är två vagnar rakt fram men bara en har reflexer.