Stanna upp och se på kartan

Stanna upp och se på kartan

april 22, 2021 0 av momentsbymary

En utmaning i orienteringssporten är att hitta den rätta balansen mellan att våga lita på det man tror sig sett på kartan och utifrån det springa på i den fart benen bär och att stanna upp och se på kartan och kolla så man inte är på väg att dra iväg åt helt fel håll vilket kommer kosta massor av tid i slutändan, inte minst beroende på den tid man behöver ägna åt att förstå var på kartan man egentligen befinner sig. I livets orientering är balansen inte självklar heller, framförallt kan det bli extra svårt när man tappar bort sin karta.

Jag har haft en lite jobbig dag efter en sömnlös natt och jag har jobbat stenhårt på att ta mig in på den rätta stigen igen. Hur löjligt det än låter har jag valt att kämpa med positiva affirmationer, eftersom jag tror att jag behöver jobba med dem. Jag tycker själv att det där med positiva affirmationer låter mesigt och flummigt men det är de som gett mig mer de senaste veckorna än sjukvårdens alla läkemedel och behandlingar lyckats med på ett par år. Jag ska bli den jag vill vara och numera känner jag faktiskt den mesta av tiden att det är möjligt. Det är milsvida skillnad mot månaderna innan när jag valde att bara se den stunden jag var i här och nu för att tanken på att behöva leva dagar, veckor och månader kändes hemsk och omöjlig.

Idag hade jag en tyngre dag, kanske var det den sömnlösa natten som gjorde det, kanske var det allmän trötthet av pollenallergi, kanske var orken slut efter de senaste veckornas byggande av liv eller så var det helt enkelt på det viset att jag hade en sämre dag, så som vem som helst kan ha. Jag gjorde allt det jag sagt till mig själv att göra, jag talade snällt till mig själv, jag tänkte positiva tankar, jag gjorde saker hemma som är sköna att ”få undan”, jag bytte däck på bilen och jag gick ut och gick några kilometer. Ja jag gjorde sådant jag faktiskt mår bra av men det blev inte så mycket bättre. Jag blir rädd när jag känner mig nere, när jag blir sorgsen eller tänker lite dystra tankar. Vid de tillfällena kommer skräcken för att bli sådär dålig igen, att gå in i det jag varit i i tre år. När jag satt och försökte hämta lite ny ork såg jag en grej på nätet som fick mig att tänka att det där måste jag göra, det där måste jag skriva upp på min lista så att det blir en grej som jag faktiskt kommer genomföra. Så är det, det som står på listan ska göras för den listan är det som är min karta för att nå till det där riktigt bra.

En orienterare viker ihop sin karta för att det är smidigast när man springer. Det är nästa kontroll som är den viktiga. På samma sätt är min karta ihopvikt, jag ser bara en del, jag ser inte slutdestinationen. Men den delen jag ser måste jag se till att stanna upp och titta på, inte bara för att se vart jag ska utan även för att se hur långt jag tagit mig från start. Det är några få veckor sedan som jag inte tog mig upp ur sängen under veckorna utan barn. Jag bara låg och försökte härda ut. Nu lever jag. Visst, jag kämpar en del men jag lever. Jag har faktiskt också lyckats bocka av några av punkterna på min lista av saker som på olika vis är viktiga för mig att göra, sådant som behöver klaras av, sådant som jag vill göra men kanske inte trott att jag klarar, vågar eller orkar och sådant som gör mig till mig. Det är stora saker och det är små saker som kan verka obetydliga. Nu med kartan åter i hand och med bilden av vad jag behöver göra för att ta mig framåt känner jag mig lite bättre. Inatt ska jag sova och imorgon kommer bli en bättre dag.

Med Brahms Ungerska Danser på lite lagom volym ska jag sätta mig och ägna mig åt en av punkterna på listan. Det är en sådan där sak som kan verka oviktigt och liten men som för mig innebär att jag är värd min plats på den här jorden precis som alla andra. Jag ska försöka minnas att jag behöver stanna upp och se på den kartan och jag längtar så efter dagen när jag står med en orienteringskarta i handen och de dubbade skorna på fötterna igen. Orientering är verkligen en av de roligaste motionsformerna och precis som i livet är det väldigt viktigt att våga lita på sig själv men inte hals över huvud galoppera iväg.