På hal is

Jag vaknade imorse och funderade på hur jag skulle kunna ta mig ur sängen. Varenda muskel i kroppen värkte. Träningsvärk är verkligen härligt och jobbigt i ett. Ungefär fem stapplande steg senare kom jag på att det är ju idag som jag ska på långfärdsskridskokurs. Jag kände mig genast både skönt pirrig och väldigt väldigt fundersam över hur jag ska orka ta mig ens iväg till kursen. Hur jag sedan skull få till det där med att åka också var ju en stor gåta.
Hela dagen stönade jag av smärta varje liten rörelse eller varje gång något trycktes mor mina muskler. Första varven på isen var en plåga men efter ett tag började kroppe mjukna upp och sedan var det helt plötsligt helt okej. 

Jag lovar, det var bambi som körde runt de första varven på isstadion men med tiden gick det bättre  och bättre. Det var skoj och skönt. Jag tänker att det här nog är en bra aktivitet för mig så jag kommer kolla upp det där med utrustning osv. I år ska jag inte ut på några sjöisar men jag tänkte att det kunde passa att åka på isstadion och träna någon gång i veckan. 

Slutsats, tumme upp för långfärdsskridskor och då har jag inte ens hunnit testa naturupplevelsen än.