Om jag vetat då….
Dom där två på bilden, dom har lärt mig så mycket jag inte ens anat fanns att lära sig. Tyvärr kanske jag inte alltid förstår vad jag lär mig och hur jag utvecklas precis där och då, det kommer efter. Idag kan jag bli lite irriterad och smått förbannad på att jag under heltidsföräldraledigheten gick omkring och försökte tvinga fram något så konstigt som att jag skulle komma på vad jag ville göra av livet, vad jag drömde om och vad jag ville jobba med. Sånt tvingar man inte fram, det är ju helt galet och inget jag skulle begära av någon annan. Om man söker efter lust ska man vän väl inte försöka få fram det med tvång. Hade jag varit lite mindre angelägen om att hitta alla svaren hade jag nog redan då sett hur långt jag egentligen kommit på vägen till dom och förstått att de skulle komma till mig tids nog.
Jag vet såklart inte vad jag vill göra med hela livet, men jag vet vad jag vill här och nu. Det är mer än vad jag vågat hoppats och det är det enda som behövs för det är här och nu jag lever. Jag tror det var svårt för mig att som föräldraledig inte lösa de funderingar som jag tog med mig från arbetslivet jag lämnade. Vad jag vet nu efter nästan ett år som deltidsarbetande var att jag hade ändrats, jag hade ett annat sätt att leva, hade andra prioriteringar och på många sätt blivit en starkare och mer bestämd person i min roll som anställd. Dom där funderingarna jag dragits med behövde jag inte ha svar på eller finna lösningar till. Det var liksom inte aktuellt i det nya livet. Jag vet fortfarande inte vad jag vill göra framöver men jag vet hur jag vill ha det, vilka krav jag ställer och vilka krav jag vill ska finnas på mig. Det räcker.
Den här veckan har jag börjar arbeta mer och på en till arbetsplats. Det går på något sätt ännu tydligare upp för mig hur mycket jag förändrades och utvecklades under åren jag tyckte att allt stod stilla och jag inte kom någonstans utan bara levde i en avskärmad spädbarnsbubbla. Jag vill gå tillbaka till den Maria jag var då och ge henne en klapp på axeln, säga ”du, sommaren 2016 kommer du får börja sova igen och då kommer orken tillbaka… och förresten, du lär dig massor, men du behöver hamna i en miljö där du kan se det så du förstår det. Bara släpp det där och spar energin till att ta dig genom dagarna”. Okej, det är lite hårt att skriva att ta sig genom dagarna, så var det inte hela tiden men jag vet att det ofta var det. jag skulle ljuga om jag påstår att jag tyckte föräldraledigheten var enkel. Det är intensivt med småbarn, värre om man aldrig sover och det blev lite mycket. Jag visste då att det var tufft men ville inte riktigt tänka på hur tufft, jag ville bara tänka att jag fixar idag, sen kom nästa dag och då skulle jag fixa den, sedan nästa och nästa osv.
Det bästa jag lärt mig av barnen, förutom helt nya sätt att älska och egenskapen att verkligen uppskatta små och vardagliga saker i livet är nog att leva här och nu. Här och nu är vad som gäller. Det föddes ur att v inte hade ork att tänka längre, men det har fått leva vidare på grund av hur mycket mer här och nu uppskatas om det får fullt fokus. Det är underbart att uppskatta det vi har, njuta av det och inte fundera på vad som händer sedan. Det är klart att vi måste tänka långsiktigt när det gäller vissa saker men jag besparar mig många tankar av bekymrade grubblerier genom att inte längre lägga energin på hur det kommer gå med vissa saker i framtiden, när jag ändå inte kan påverka dom.
Nu ska jag sova, imorgon väntar ännu en lång dag på jobbet men sedan ska det familjemysas för hela slanten under helgen. Vi har massa skoj planerat, bäst av allt vi kommer vara tillsammans alla fyra.