Men hej, minns du mig?

En vecka har gått sedan min mans semester började. En vecka med vackert väder, mycket tid med familj och vänner, många timmar i vattnet och väldigt mycket motion. Den här veckan har varit den lugnaste under min tid som förälder. Jag som alltid känner att jag kippar efter andan och sackar efter är plötsligt full av energi. De kvällar vi inte varit iväg på något hela familjen har jag efter att barnen somnat gett mig ut och tränat. Jag behöver tömma kroppen på bubblande energi. 

Jag har märkt något annat som verkligen tyder på att orken är tillbaka, det är roligt att stå i köket. Det är värt att lägga extra energi på maten. Även om vi kanske inte får äta i lugn och ro så får vi åtminstone äta, vilken lyx. Möjligheten att faktiskt ha utrymme att äta maten ha gjort att det är väldigt mycket roligare att laga den. 

På något sätt känns det som att träffa en gammal vän igen, mig själv, som vissa delar av mig som varit borta allt för länge, 4 år. Det är så skönt, hoppas att vi får fortsätta njuta av några lugnare stunder varje dag.