Låt mig få vara nära

oktober 24, 2014 10 av momentsbymary

image

Jag känner mig ganska trygg i min roll som mamma just nu och jag och min man vet hur vi vill göra saker och ting, hur vårt familjeliv ska se ut och fungera. Nu har vi fått vårt andra barn och det mesta från den där allra första tiden med en bebis minns vi ju för det var nyligen Filuren var så liten. Självklart är inga barn lika men det finns ju vissa grundläggande saker som ändå funkar för de flesta.

Visst är det fullt upp med en 1,5 åring som är väldigt energisk och en liten bebis som föredrar att vara nära och bli stimulerad hela tiden. Lägger vi ner lillan eller sätter henne i babysittern eller liknande börjar hon i regel gråta väldigt fort, oftast efter bara några sekunder och hon ger sig inte. Vi ser inte detta som något större problem. Vill hon vara nära får hon vara det. Ibland måste vi lägga henne ifrån oss, speciellt om någon av oss är ensamma med barnen för sele och sjal funkar inte riktigt i alla lägen, tex i duschen eller när man måste klä på och av eller natta vildingen till storebror.

Som sagt, vi ser det inte som något större problem, visst hade det varit enklare om det bara gått att lägga ner henne men nu är hon inte sån och det är helt okej det med. Vi gnäller inte, beklagar oss inte, jag kan till och med tycka att det är väldigt mysigt då storebror visserligen ville bli stimulerad hela tiden i den åldern men inte ville vara nära på samma sätt. Vissa människor omkring oss verkar däremot ha problem med att vi har henne nära så mycket. ”Lägg ner henne så ska du se att hon slutar gråta till slut”, ”hon behöver lära sig att ni inte alltid finns till hands”, ”ni kommer få det väldigt jobbigt senare om ni inte lär henne redan nu att vara ifrån er”, är kommentarer som inte är ovanliga. Själv tänker jag såhär, vårt lilla pyre är sex veckor, sex ynka veckor. Den enda trygghet hon känner till är jag och hennes far, när vi är nära henne. Vill hon vara nära så låt henne vara det. Hon kommer inte bli bortskämd, hon kommer inte lida, vi kommer inte må dåligt. Hon ber om närheten av en anledning, hon behöver den och mår bra av den.

Jag bryr mig inte så mycket om det där med att människor säger åt mig vad jag ska göra, för jag vet själv hur jag vill ha det. Men jag irriterar mig på att de säger vad som är bäst för mitt barn just när det gäller något så viktigt som närhet och trygghet. Det är liksom en annan sak när folk har åsikter om (för mig småsaker som) mängden kläder eller val av barnvagn. Jag tänker inte låta min lilla flicka gråta och gråta och gråta för att hon ska lära sig att ligga ensam om jag inte behöver, men hon kommer vara tvungen att gråta om jag har fullt upp med annat samtidigt, tex byter blöja på storebror eller nattar honom. Jag tror inte risken är jättestor att hon inte ska lära sig att klara sig utan oss tids nog. För mig är det viktigt att mina barn blir trygga i att vara ensamma och den tryggheten tror jag grundar sig i att de vet att vi finns där om de behöver det. Att vara ensam är inget min sexveckors bebis behöver lära sig än på länge. Hur andra vuxna gör med sina barn spelar ingen roll för mig, det viktiga är att vi följer våra hjärtan när det gäller just våra två skatter.