Låt mig få gilla vem jag vill

När jag hade nattat barnen ikväll och dansat den ljudlösa segerdansen satte jag mig ner och kollade min mail. Där bland meddelanden om rabatt på blöjor, kvitton på biljetter och annat fanns ett meddelande med texten ”Du verkar tycka så väldigt mycket om vissa människor men du kanske inte ska vara så säker på att dom tycker om dig. Tror du inte dom pratar om dig bakom din rygg.”

Jag blev rätt paff när jag läste mailet. Jag har varit väldigt förskonad från elaka kommentarer, påhopp och liknande så jag blev fundersam. Jag bestämde mig för att radera meddelandet, tömma papperskorgen och glömma det. Jag gjorde allt det men det stannade kvar i huvudet.

Det som stör mig med mailet och gnager är att någon försöker påverka vilka människor jag ska tycka om och inte. Nu råkar det vara så att jag tycker om de allra flesta jag lär känna. Jag älskar att träffa nya människor och jag ser det som min rättighet att gilla människor och skapa min egen uppfattning oavsett vad andra tycker.

När jag var yngre kunde jag skämmas för att jag tyckte om människor som kanske inte själva tyckte att jag var så fantastisk. Jag kvävde känslorna, ville inte visa dom och tyvärr blev jag dålig över lag på att visa vad jag tyckte om folk när det var positiva känslor det handlade om. Jag bestämde mig som äldre att jobba på det, jag vill tro att jag blivit bättre på att visa vad jag känner och jag tänker inte skämmas för att jag tycker om någon, oavsett vad den tycker om mig.

Det är faktiskt så att jag inte känner att de jag gillar måste gilla mig tillbaka. Självklart är det roligare om känslor går i två riktningar, men jag har rätt att tycka om människor även om de inte tycker om mig. Vem jag gillar och inte är fortfarande mitt val. 

Visst är det så att personer kan prata skit om mig. Låt dom göra det i så fall. Ett mail som det jag fick är garanterat skrivet för att väcka misstänksamhet och misstro hos mig, men då får personen i fråga hitta på något bättre. Jag kommer aldrig utgå från att folk pratar illa om mig bakom min rygg. De gånger jag tänkt tanken är gånger då jag varit säker.

Jag inte en osäker tonåring längre, jag har inte varit det på länge. Jag väljer själv vilka människor jag ska tycka om och inte och om någon vill prata skit bakom min rygg är det mest synd om den. Bortkastad energi kan jag känna. Livet är faktiskt mycket roligare när det levs med många positiva tankar om andra människor och jag tänker fortsätta med det.