Kärlek på internet
Jag har haft den stora glädjen att träffa många människor och knyta vänskapsband via Internet. För drygt sex år sedan var första gången jag kom riktigt nära en grupp människor över nätet, då var det i en ganska liten sluten grupp på ett träningsforum. Människor utspridda över landet, unga och gamla, män och kvinnor som förmodligen aldrig hade träffats utan internet fann varandra, lärde känna varandra och blev viktiga delar av varandras liv. För mig var det något fantastiskt som skedde. Jag deltog ju i det hela själv men samtidigt följde jag på något vis det hela även ur ett åskådarperspektiv och förundrades och gladdes över hur vänskaper kunde växa fram med hjälp av internet. Jag som tidigare tänk de inskränkta tankarna om att det var människor utan socialt liv och intressen som använde nätet för att finna vänner och fick nu det hela motbevisat. Snarare är det ju så att det är just socialamänniskor med intressen som finner vänner över internet eftersom man ofta samlas kring det gemensamma intresset som leder till den första kontakten, en kontakt som snart kan växa fram till en stark vänskap.
Jag tror att det var på grund av mina tidigare positiva erfarenheter som jag tyckte att det var självklart att söka upp andra i samma situation när jag blev gravid med Filuren. Jag ville inte berätta för min omgivning att jag var gravid men jag ville kunna lyfta mina tankar, dela erfarenheter och prata om vad som egentligen hände med min kropp men även med mina tankar och känslor. Det var inte direkt svårt att finna ett forum för de diskussionerna och jag blev snart medlem i en grupp för tjejer med beräknad födsel april 2013.
Den här gruppen var betydligt större än den träningsforumsgrupp jag var med i och det tog längre tid att lära sig vem var och en av medlemmarna var, det skrevs mer och vi delade något riktigt stort. Även om medlemmarna var många blev var och en viktig för mig och alla fick en plats i mitt hjärta. Snart är det två är sedan jag gick med i gruppen, idag är de mina vänner, människor jag bryr mig om jättemycket och människor som bryr sig om mig. De har betytt så mycket på olika sätt de senaste två åren och jag vet att mitt liv varit rikare med dom än utan.
Jag har med tiden lärt känna fler och fler människor över internet, samlade kring olika intressen, eller människor jag bara råkat ”stöta på” i flödet. Nu när jag ofta är ensam hemma med Filuren på kvällar och han sover är verkligen den sociala biten över internet guld värd. Jag tror att jag hade känt mig väldigt instängd och avskärmad utan internet. Dagtid far och flyger vi omkring och har massa människor omkring oss, men på kvällarna (som blir långa med en Filur som somnar 18.20) har jag inte lust att sitta och titta på tv, inte möjlighet att flänga runt pga foglossningen och jag uppskattar verkligheten att kunna vara lite social då.
Jag har tänkt mycket på vilken tur jag har som lever i ett samhälle där kontakter kan knytas eller väskaper kan leva vidare och utvecklas trots avstånd och jag är väldigt glad över alla människor jag fått möjlighet att lära känna. Människor som jag annars inte ens skulle ha vetat att de fanns. Jag uppskattar att få möjlighet att dela tankar, känslor och erfarenheter och lära känna människor som har likheter med mig men kanske framförallt deras olikheter. En filurmamma på den här planeten räcker gott och väl, jag uppskattar människor som är olika mig, olikheterna berikar ens liv.
När det gäller just föräldraskapet tycker jag att det är så fantastiskt att få dela erfarenheterna med människor som lever sina liv många gånger olikt mitt, som har andra intressen, som kanske skiljer mycket i ålder men som bär på många liknande känslor och tankar kring det största som finns, ens barn. Jag har fått se att det finns mycket att lära av varandra oavsett ålder, ursprung och livssituation. Alla människor har saker som man kan lära av, bara man är öppen att se dom. Jag imponeras av unga mammor som är fantastiska med sina barn, vilket jag har svårt att tro att jag varit. Jag imponeras äldre mammor som fortafarande kör på i fullt ös, vilket jag undrar om jag kommer orka. Jag ser vackra kvinnor med stora hjärtan som värnar om varandra vilket gång på gång ger mig hopp och glädje över hur fina människor faktiskt kan vara.
Peppkort skickade till mig när jag verkligen behövt det. De kommer från människor jag lärt känna på nätet, mina vänner. Hur vackert är inte det egentligen?
Jag vill inte vara snabb att döma, jag vill vara vidsynt och ha stor förståelse för andra. Tyvärr har internet blivit en plats där få men ibland väldigt högljudda människor får utlopp för mindre vackra sidor. Det verkar som om vissa människors spärrar och gränser rubbas och jag tror många gånger att otäcka kommentarer och åsikter är sådana som skrivs på nätet men aldrig skulle luftas i direktkontakt utanför internet. Det är så sorgligt att det är så. Mina och andras känslor finns ju kvar även om det är på internet vi skriver.
Istället för att släppa spärrarna anser jag att nätet skulle vara en plats för att träna social kompetens vilket det också är för många. Man ska inte glömma den positiva sidan. Blyga människor kan våga söka kontakt då det inte är så skrämmande på nätet. När människor möts över internet är det lättare att välja hur fort kontakten ska fortskrida och i vilken riktning. Många gånger krävs inte svar och åsikter på direkten. Istället för att släppa på spärrarna och uttrycka mindre trevliga saker tycker jag att man ska lyfta fingrarna från tangentbordet, blunda och försöka lära sig något av den andres olikhet och om sig själv, kanske ställa sig frågan om varför man reagerar som man gör och söka svaret hos sig istället för att klanka ner på andra.
Internet är en plats där du kan öva din färdighet i att glädja andra människor, att lära dig stötta, peppa och umgås för på internet har du oftast mer tid att tänka över och formulera det du vill uttrycka än vad du har vid direktkontakt. Den betänketid internet ger bör användas till att göra något positivt kreativt, inte bryta ner eller förminska andra. Blir du väldigt tagen av något så ta en paus, låt känslorna svalna och välj sedan att skriva något konstruktivt eller inte skriva alls. Ibland är det rätta att tiga, för vissa åsikter är faktiskt helt onödiga. På samma sätt är det ibland bättre att ta sig den lilla extra tiden att skriva något, dela med dig av fina tankar. Såg eller läste du något trevligt, sött, vackert eller inspirerande? Låt det inte stanna som en tanke hos dig själv, skriv en rad till den det kom ifrån och sprid glädje, sprid kärlek och hjälp till att göra internet och vår värld till en vackrare plats.