K som i kolik

november 6, 2014 2 av momentsbymary

image
Terapiarbete för trött mamma. Diska och sortera all duplo

Det började för kanske tre fyra veckor sedan, lilla S kunde få skrikattacker på eftermiddagarna. Hon skrek kanske en timma eller två, inget värre. Men så började skriket hålla i sig hela eftermiddagen för ungefär två vecor sedan och i nästan en vecka har lillan skrikit i stort sett all sin vakna tid mellan 6-20. Tack och lov är hon inte sån när hon är vaken på natten, i alla fall inte än. Först trodde jag att det rörde sig om någon enstaka dag eller två men ikväll har jag insett att detta kan vara något som kommer hålla i sig en längre period.

Så kommer kommentarerna från människor omkring, helt befogat, ”tösen måste ha kolik”. Och svaret jag ger är ”äsch, hon skriker bara”. Jag vill inte använda k-ordet. Jag tycker att det är så läskigt. Grejen är att vi hade en grabb som skrek väldigt mycket när han var bebis. Vi trodde nog alla barn var sånna, liksom hysteriska några timmar varje kväll, vi kallade det aldrig kolik. Vi hade inte förväntat oss något lugn med lillan på grund av erfarenheten med storebror så jag är tacksam över att de första veckorna åtminstone var hyfsat lugna. De blev liksom så mycket bättre än förväntat.

Med storebror letade vi efter felet, försökte med allt. Vi kämpade, slet, och kämpade mer. Han hade magproblem och vi masserade, körde med droppar, pysventil, mer droppar och blev helt slut i huvudet eftersom det var det enda vi tänkte på och inget fungerade. Lillan verkar inte ha problem med magen, hon bara skriker. Kanske är det bara hennes hobby. Jag kommer bli less och irriterad på folks frågor om vad som är fel och på alla råd om vad man kan göra. Jag kommer förmodligen inte vilja prata om det. Skrikande bebisar känns det som vi blev proffs på med Filuren, jag vill inte ha tusen tips om vad vi ska göra (saker som vi säkert redan provat), jag vill bara fokusera på att hålla humöret uppe och köra på som vanligt. Jag vill prata om annat och tänka på annat. Jag vet att letar man efter lösningen och inte lyckas så kan man bli knäckt på vägen.

Jag tänker inte använda k-ordet, jag tänker inte göra någon stor grej av det om det här fortsätter. Lillan skriker, men de få minuterna hon inte gör det ska jag titta på henne riktigt noga och njuta av det lilla söta ansiktet. Jag ska glädja mig åt mina två underbara barn och ta tillvara på bebistiden med lillan för snart är hon stor. Den här tiden kommer inte gå att ta tillbaka, hon är min lilla goa tjej oavsett hur mycket hon skriker. Jag vet att det kommer bli tufft och det kommer vara en utmaning att hålla humöret uppe. Förmodligen kommer jag tycka så larvigt synd om mig själv ibland att jag kommer skämmas, men jag vet också att vi två föräldrar till det här skrikande knyttet har alla verktyg som behövs för att klara det på ett bra sätt.

Imorgon är en ny dag och jag kan erkänna att jag lever med förhoppningen att den blir lite tystare. Blir det en dag av skrik så kommer det ändå bli en värdefull dag, för jag har lärt mig av förra gången att är det något som är viktigt så är det att försök att inte begränsas av skriken. Fortsätta leva kan man gott försöka göra ändå.

Kram på er från en trött morsa till två underbara frön.