Jakten på de magiska äggen

Klockan sex imorse fick jag deklarerat att vi skulle ge oss ut och leta efter påskharen. Jag lyckades skjuta upp det till klockan nio och solen hade värmt upp luften från -7 till nollgradigt.

Skogen var så otroligt vacker idag, som den finaste vinterdagen. Snön täckte marken, träden var inbäddade i ett vitt fluffigt täcke och allt var orört. Visst, vi såg spår av rådjur, älg och ekorre men inte något annat. När barnen skrattande gick in i skogen hand i hand tänkte jag att det var ett av de mesta magiska ögonblicken. Vintersnö men vårsång från fåglarna. Sol från blå himmel och en mild men klar luft.

Ett leta efter spåren från haren, försöka hitta äggen och att upptäcka allt annat i skogen var sådär mysigt som man oftast bara drömmer om. De fick hålla på ganska länge och det berodde till stor del på att det fanns så mycket att se och upptäcka i skogen.

Den här påsken har varit annorlunda, speciell, härlig och magisk. Visst är jag trött, dels på grund av att jag haft långa dagar under veckan och också på grund av mycket tid ensam med barnen. Jag är tröt, men också lycklig. Vilken underbar överraskande vit påsk.