I backspegeln 

Jag har haft anledning att se i backspegeln den senaste tiden. Jag har grubblat och funderat och fått en hel del insikter. 

Livet som småbarnsförälder är ofta körigt och det är skönt att få ta sig tiden att tänka och fundera. Vem är jag, vem var jag, vart vill jag, är återkommande frågor. För mig är det ett måste att ställa dom. Jag behöver veta att jag är ärlig mot mig själv och för att kunna vara det behöver jag såklart veta vem jag är. 

Jag frågade sonen idag om han kunde rita av mig. Han gjorde en mamma med stora händer och smala ben. Jag log åt bilden för jag visste att det inte spelar någon roll alls hur jag ser ut, hans bild skulle ändå vara densamma. Han bryr sig inte det minsta om utsidan, det är insidan som är det viktiga. Han älskar mig, jag vet det. Jag gör det med, älskar mig. Det är där någonstans allt börjar. Har man bara klarat det steget är resten ganska lätt.