Huvudet upp, fötterna ned… aj då
För två veckor sedan var jag hos barnmorskan och då sa hon att huvudet sjunkit långt ner och inte skulle flytta sig. Glatt ringde jag min mamma och berättade detta. Att lilla mini skulle välja att ligga fel är nämligen något jag oroat mig för. Anledningen till detta är inte konstigare än att det råkar vara så att jag själv valde att titta ut med rumpan först.
Att vara gravid är inte min bästa gren. Jag mår dåligt precis hela tiden. Att föda barn upplevde jag däremot som något fantastiskt. Jag hade djävulskt ont, trodde stundvis att jag skulle dö men det var ändå en makalös upplevelse och jag sa på direkten att detta vill jag uppleva igen.
Pirret i magen av att inte veta när förlossningen kommer sätta igång och den där underbara känslan vid förlossningen är det som jag längtat efter sedan slutet av december. Det har varit sporren, moroten och trösten. Även om jag mår dåligt så vill jag att det ska dröja innan bebisen kommer. Jag vill först och främst att Filurens inskolning ska bli klar och sen vill jag ju kunna njuta av att gå omkring med pirret.
Vid dagens barnmorskebesök i v 37+2 var inte huvudet kvar neråt längre. Det tryckte istället mot mina revben. Jag höll på att börja gråta inne på rummet. Jag vet att jag inte borde och jag vet att jag istället skulle vara tacksam över att ha ett till synes friskt barn i magen… men tårarna trängde på för jag insåg att jag kanske inte kommer få uppleva någon mer förlossning. Här får man inte föda i säte så fungerar inte ett vändningsförsök blir det snitt.
Jag har varit i en dimma sedan besöket. Förmodligen är jag alldeles för trött för att tänka klara tankar. Nu ligger jag på sängen med min bästa vän, tensapparaten och försöker slappna av. Förhoppningen är att lite vila ska göra att jag accepterar läget bättre.
Nej vad tråkigt 🙁 Men vändningsförsöket kan ju faktiskt lyckas, så jag håller tummarna för det! Kram på familjen.
Tack vännen. Känns som att detta är hämnden för att jag rumpade mig ut.
Och här kommer en STOR kram från mig till dig!
Om du funderar över hur det är att bli snittad och undrar över nått så fråga gärna mig. Jag är snittad.
Snart snart är bebisen här ❤️
Hoppas du har en bra kväll.
Kram Jossan
Tack goa du. Funkar inte vändningsförsöket kommer jag garanterat höra av mig!
Båda mina snitt har varit fantastiska!!
Idag träffade jag er lilla Filur på förskolan. Han verkar trivas hur bra som helst
Tack! Vad skönt att höra, man skulle ha en övervakningskamera för att se hur han ser ut när han sitter och äter eller gör annat.
Helge låg inte heller med huvudet nedåt väldigt sent i graviditeten. Vid sista kollen innan vändningsförsök, hade han vänt tillbaka (utan att jag märkte när). Han var aldrig fixerad, men kom iaf med huvudet först.
Jag tycker också förlossningar är underbara (och otroligt smärtsamma så klart) och vill heller inte bli snittad. Men jag antar att när bebisen ligger där i famnen och man snussar den underbara bebisdoften, då kanske det inte är så viktigt längre hur bebisen kom ut. Bara att den finns där i famnen 🙂
Lycka till!!
Tack! Just nu hoppas jag stenhårt att vändningsförsöket lyckas. Ligger och stör mig på skallen som stångar mig i revbenen 😉 Kram
Tänker på dig/er. Tycker ofta jag hör att vändingsförsök lyckas. Liver prövar dig hårt Maria men du kommer fixa det här oavsett. Håller dock stenhårda tummar för att Mysan vänder på sig. Kram!
Tack fina fina du!
Livet, inte Liver 😉
Åh fina Maria! Jag vet precis hur du känner (eller ja PRECIS kan jag ju inte göra såklart men ändå) jag kände också att jag eventuellt skulle bli ”snuvad” på en förlossning eftersom Vincent också låg felvänd den busen. Precis som du så älskar jag ju själva förlossningen och just det där att inte veta när det ska sätta igång. Med ett snitt vet man liksom när det ska hända. Det var jobbiga tankar då. här får man föda i säte och jag röntgades för att se om jag skulle klara av det och det skulle jag men jag gjorde även ett vändningsförsök som lyckades så jag tycker absolut att du ska försöka dig på en vändning. Det är ju inte det trevligaste jag varit med om men för mig som verkligen ville ha en vaginal förlossning så var det värt det liksom. Men självklart är kejsarsnitt lika mycket en förlossning och inget som är sämre på något sätt men jag förstår dina känslor kring det hela. Känner du att du vill prata så vet du vart jag finns <3 slutsvammlat från mig 😉
Tack fina du. Jag kommer nog få ett försök ganska så snart mtp hur sent i graviditeten jag är och jag önskar så att det kommer lyckas! Massa kramar till dig!