Har jag missbedömt mig själv?

En av de bra stunderna idag! Det är dom en får spara på

När jag kom ut ur sovrummet efter att legat och myst med lilla S vid nattningen och såg lilla F och pappan sitta i soffan ihopkrupna med ena katten i knät blev jag så varm inombords att jag nästan tappade fattningen. Då var den här långa dagen med en ledsen ettåring och en förkylning som överföll mig glömd. Vi avslutade på ett riktigt fint sätt och det är ju huvudsaken på något sätt.

Jag känner mig fortfarande omtumlad efter helgen. Det var så kul på mässan, främst den sociala delen med att träffa de andra bloggarna, utställarna och besökarna. Framförallt var det helt otroligt rörande när vissa av er läsare kom fram och pratade med mig. De ord jag fick höra betyder så väldigt mycket.

Jag har känt mig så avslappnad och glad i helgen. Gruppen bloggare var så bra sammansatt och några kände jag sedan tidigare, riktigt viktiga vänner till mig. Några personer var nya och det är ju alltid kul. Detsamma gäller företagen. Några ligger mig väldigt varmt om hjärtat, och några nya dök upp på den listan i helgen. Kanske har jag missbedömt mig själv när jag påstår att ja inte är någon social person, för jag älskar verkligen tillfällen som dessa. Kanske är det något sånt här jag behöver i jobbet (jag menar då att träffa människor, många och inte någon enstaka då och då).

Jag hamnar i de där tankarna oftare och oftare, jobbet. Jag måste komma på vad som ska hända när föräldraledigheten är över. Just nu har jag ingen aning. Det är som att jag förtränger det och bara skjuter det längre och längre ifrån mig. Någonstans där inne finns en oro för att jag kommer chockeras av verkligheten den dagen den kommer ikapp. Det bästa är nog att jag börjar fundera men är det någon gång jag tycker jag är rätt dålig på det mesta och inte har de kvalifikationer som krävs så är det när jag säker jobb.

Nu ska jag kolla bilder och planera ”efter mässaninlägg” och njuta av lite gott att äta ihop med min man som är ledig. Kram på er!