Gravid i v 32+

I helgen tror jag att jag börjat förstå att det närmar sig, om några veckor är vi fyra i familjen om allt går vägen.

När jag tänker på små bebishänder, en varm liten kropp mot min hud och den där fantastiska känslan efter förlossningen tåras ögonen och jag har svårt att hålla gråten tillbaka. Något riktigt stort väntar och till skillnad från förra gången så vet jag nu hur underbart det är.

Lilla pyret fick en underbar klänning av fina Sandra idag. Den kommer bli en klar favorit.

Jag är riktigt slut just nu. Jag försöker hitta energin att orka göra saker då och då men det blir svårare och svårare. Idag lyckades jag vara social med ett par härliga tjejer och mammor medan Filuren var med sin mormor och morfar. Det var välbehövligt även om jag efteråt var så sluta att jag inte kunde ta mig hem från mina föräldrar. Jag inväntade maken som körde oss hem. Jag är så tacksam för att vår lilla grabb har morföräldrar som han tycker så mycket om och trivs så bra med.

Vecka 32+5 tror jag att jag befinner mig på idag och det dröjer nog inte innan jag inte kan komma upp ur sängen och soffan alls på grund av fogarna. Det känns väldigt sorgligt då jag skulle vilja ägna dagarna åt att leka och busa med vårt lilla energiknippe. Snart hoppas jag att jag kan vara en riktigt aktiv mamma igen. Det tär på psyket att ständigt känna att jag inte räcker till, därför är de där små pauserna med egentid så viktiga. Det är då jag samlar orken att tänka positivt och försöka ta det hela med ro.