En stor dag med stora barn

januari 18, 2016 0 av momentsbymary

16011815
Idag blev barnen plötsligt mycket äldre. Imorse gick två barn hand i hand mot förskolans ingång. En bit ifrån huset stannade storebror och pekade och sa ”Där Sanna, där är min förskola. Idag ska du börja där”. Idag blev inte bara lillasyster så mycket större genom att börja på förskolan, idag började storebror i en grupp för äldre barn.

Att börja med de äldre betydde att lilla F bytt ingång, det finns inte olika avdelningar på förskolan men de har grupper utefter åder eller kanske utveckling, jag vet inte riktigt men något sådant är det. Nu gick vi in i fel ingång och fick vända och gå ut igen, lillan S som uppenbarligen förstått att hon äntligen skulle få vara på förskolan fick ett utbrott när vi gick ut.

Storebror blev snabbt färdig och gick in och lekte var det lillans tur. När hon var klar vände jag bort blicken en sekund och sedan var hon borta. Hon lekte runt, jag såg henne komma förbifarande någon gång men hon ägnade mig inte en blick, hon strålade, hade ett kroppsspråk som talade om en sak – så här ska det vara, här vill jag vara. Efter 40 minuter, en stund in i samlingen för hela förskolan fick jag rycka in. Lillan hade svårt att sitta still och blev arg och gallskrik, vilket såklart fick storebror att göra det samma. Gråter en så gråter båda.

Efter en timme gick jag och lillan hem. Hon hade klarat sin första inskolningsdag galant. När storebror kom hem senare på dagen kändes det som att det var en lite äldre kille som kom genom dörren. Han sa saker som ”jag börjar bli lite stor nu” men var även klokare i sitt sätt att prata, resonera och bete sig. Jag tror att han vuxit mycket de senaste veckorna, men först nu ser jag det och jag inser att det var bra för honom att byta grupp även om det först kändes lite jobbigt att han skulle göra det.

Vi åkte till Mariebergsskogen på eftermiddagen så att lilla F skulle få prova sina skridskor. Han var nog inte riktigt på rätt humör, det var nog någon grad för kallt och dessutom drogs han med av lillasyster som grät mest hela tiden. Efter en kort stund på isen ville lilla F leka i parken, jag stannade med honom medan lillan fick åka med pappa i bilen hem och värma sig. Jag kan lova att jag var förvånad över att lilla F tyckte att det var en bra idé. I vanliga fall väljer han alltid bort att vara med mig, men jag tror att det är något som kanske är på väg att förändras.
160118316011841601185

Vi hade roligt i lekparken men det kändes att det snabbt blev kallare efter att solen gått ner. Hand i hand gick vi längs viken, in mot stan. Vi pratade och skrattade. Det var ett så vuxet samtal lilla F förde, vi hade roligt.  På stan fikade vi, åkte upp och ner i rulltrappor och sedan gick vi in på Nille där lilla F köpte en stjärtlapp.

Vår lilla utflykt avslutades med en bussresa där vi pratade om dagen som varit och väl hemma insåg jag att jag varken behövt använda orden ”nej” eller ”inte” på flera timmar. Det finns stunder, dagar, när det faktiskt är ganska lugnt att vara förälder till lilla F. De tillfällena infinner sig i huvudsak när vi två är ensamma, vilket händer alldeles för sällan. Jag inser ju nu vilken skillnad det varit att bara ha ett barn. Det märktes ingen större skillnad just när lillasyster föddes och storebror var i åldern hon är nu. Nu är det något helt annat, lilla F har vuxit, blivit äldre och kan egentligen väldigt mycket, när han vill. Han är inte bara den där vilda duracellkaninen som studsar omkring i 250 kilometer i timmen utan egentligt mål, han har också fått en lugnare och sansad sida. Det hade nog till och med gått att luta sig tillbaka i soffan och vila då och då om det inte varit för att vi fick en ny och minst lika energisk duracellkanin till familjen. En dag kommer hon också bli stor och den dagen kommer komma snabbare än vi tror. Tiden går så fort.