En magisk vinterkväll

Det har vänt, dagarna blir längre och det är verkligen en tröst för utan snö ute blir verkligen kvällarna mörka. Mörkret kan ju faktiskt också vara bra och igår gjorde mörkret det möjligt att uppleva en magisk kväll, för kvällen hade inte varit magisk på det viset om inte tusen lampor lust upp delar av omgivningen vilket gav en sagolik känsla.

Med fyra par skridskor begav vi oss till Mariebergsskogen. Lilla F hade fått nya och lillan fick ärva hans gamla, hon skulle få testa för första gången. Det hade slutat blåsa efter ett stormigt dygn och mörkret var kompakt. Alla dom små lamporna i Mariebergsskogen påminde om något ut en Astrid Lindgrenbok. Vid isbanan spelades musik och kiosken där man kan hyra sig skridskor och köpa något att äta eller drick var alldeles lagom upplyst.

Lillan var skeptisk först, hon halkade omkull med flit men fattade fort grejen och höll tag i sin pingvin. Snabbare och snabbare skjutsade jag på henne. Hon skrattade, tjöt, parerade bra med fötterna i svängarna och skrek i farten ”Heja Sanna”.  Det var verkligen en sagolik stund där på isen, hela familjen samlad och mysiken som spelade, lyktorna som lyste upp och barnskratt.

Barnen tröttnade efter en stund, det är nog inte så konstigt. De fortsatte att leka i snöhögen bredvid, tjoade, hasade, skrattade och busade. Jag gick till kiosken och köpte korv. När jag  kom tillbaka möttes jag av två barn som jublade för att de skulle få korv. Det är ingen vanlig situation att mina barn blir så glada av mat. De åt sina korvar, lilla F bad om en till och den åt han i skenet från lyktorna medan vi spejade ut över vilen och ljuset som speglades i det frusta vattnet. Det finns tillfällen då vintern kan kännas riktigt äkta trots att snön saknas, denna kväll var ett sådant tillfärllet. Tack för magi!