Det där med MMA

Träningen har stegrats upp, det märks. Vi kör tuffare pass, mer avancerat och det är härligt. Söndagens tvåtimmarspass innehöll sparring nästan hela sista timmen och för mig innebar det både blod och mängder av blåmärken. Det är galet hur ont man kan få, revbenen gör extremt ont och alla blåmärken får mig att känna mig totalt mörbultad.

Det mest spännande med gårdagens pass var helt klart att jag körde så hårt att jag blev totalt slut. Det gjorde ont överallt, men jag kände det nog inte då. Det var sparringronderna som var tunga, vi sparrades först och gick sedan in i sex stycken treminutersronder med olika personer. Jag valde en riktigt duktig kille som nummer fem och han körde helt slut på mig. Det var galet. När signalen gick svartnade det, det blev tyst och för en stund var jag nog borta. Som tur var kvicknade jag till och kunde vinglande hasa fram till sista ronden.

Känslan efter något sådant är otrolig. Smärtan fanns överallt, tröttheten gav mig stjärnor framför ögonen och jag var samtidigt hög, endorfinhög. Något slagen tog jag mig till gymmet, sprang tre kilometer och åkte hem för att duscha. Gissa om det gjorde ont nör vattnet slog mot blåmärkena. Galet.

Ja, MMA är hårt, hårt och roligt. Det blir spännande att se hur det kommer kännas framöver.