Vem säger att livet ska vara enkelt?

Vem säger att livet ska vara enkelt?

september 4, 2020 0 av momentsbymary

Jag har legat vaken några timmar och funderat. Det är inte en helt ovanlig aktivitet hos mig och kanske finns den där för att jag behöver den. Den senaste veckan har varit lite svår känslomässigt. Jag har upplevt besvikelser och de kom lite väl tätt. Det var nog så att jag drömde om flyt, om att saker skulle gå min väg lite extra lätt, istället gick det en annan väg och onödigt smärtsamt.

Men vem säger egentligen att livet ska vara enkelt? Ska det inte finnas uppförsbackar och motvind? Det är klart at jag kände att jag förtjänade att få lite flyt. Det är bra att jag drömde för det betyder att jag kan göra det igen, drömma om något. Det är värdelöst att jag misslyckades, fick väldigt ont både fysiskt och i hjärtat. Ja, det är värdelöst att det är så, men det är okej att känna det. Det är okej att gråta, för jag gråter över något verkligt, något rimligt. Det är skrämmande att gråta, för det påminner om sjukdomen, men det är inte sjukdomen.

Jag råkade ut för en olycka, kapade lite av mitt finger. Det gör ont på ett sätt jag inte kan beskriva, det stör mig också för jag gjorde det innan röjsågskörkortet var klart. Jag misslyckades. Ja, jag är besviken och ledsen. Det var värre än smärtan just i början. Nu är det såklart lugnt för det har gått några dagar. När det precis hänt var det både en chock för det som hänt och kunnat hända, besvikelse och smärta.

Ett par dagar senare förlorade jag budgivningen på det första hus jag sett på två år som talade till mig och till mitt hjärta. Jag hade verkligen velat ha det huset. Det ska i hjärtat av att inte vinna, jag blev illamående, besviken, ledsen och en hel massa annat. Att få tag på ett hus, att flytta till något som var mitt, att kunna ha min plats i världen hade såklart betytt väldigt mycket. Jag hade kunnat börja leva på riktigt, blivit den Maria som jag inte känner att jag riktigt kan bli så länge jag inte kan bygga mitt eget lilla rike kring mig. Det fanns så mycket som hade varit bra för mig med att bli husägare, jag drömde om den lättnaden i livet. Det gjorde ont att det inte blev så. Alla säger att det finns fler hus, det kommer något annat. Jag vet att det kommer hus hela tiden, men jag vet också att hus som går raka vägen in i mitt hjärta finns det inte så gott om. Det här området är så otroligt viktigt för mig, jag har koll på varenda hus som kommer ut och jag känner att det är jättejobbigt att det så sällan finns något som skulle kunna vara mitt hemma. Jag blir trött och less av alla välmenande meddelanden jag får med hustips, för det påminner om hur svårt jag har det i den här frågan.

Jag är för alltid bunden till Karlstad, en plats jag egentligen inte tycker om. Jag kommer vara tvungen att vara knuten dit i många år till, därför är det så väldigt väldigt viktigt att mitt hemma är på en plats som jag mår bra av. Just nu önskar jag att livet ville jämna ut läget lite och bjuda mig på det där huset på det rätta stället, men jag vet att livet inte fungerar så. Det är bara att hoppas på det bästa och att lägga energin på att klara av det här tillkrånglade livet på bästa möjliga sätt. En dag ska jag få börja leva på riktigt. En dag.