Tillbaka på banan

Julen kom och den gick med barn som var lugnare än vanligt. Kanske var det så att vattkopporna mest var till fördel. Vi har haft det skönt och jag har fått träffa mina syskon. December kom att bli en så konstig månad, slutet på en mycket omtumlande höst. Från den totala ron och lugnet på Svalbard for jag hem till ett tempo högre än någonsin. Jag vet inte om jag gjort något annat än jobbat, sovit och myst med barnen. Det har trots stressen varit skönt, skönt att se att hjärnan kan prestera på topp igen, skönt att se att det går att gå all in utan att bli slutkörd, skönt att se att det funkar att få ihop ett extremt pussel, bara det inte är över för lång tid.

Mitt i det som var riktigt högt tempo släppte sjukdomen jag dragits med sedan augusti. Jag har varit hostig, haft ont i halsen och känt mig febrig flera månader. Det har varit tufft att dras med det och extra jobbigt att inte kunna träna. Nu har det gått två veckor sedan jag hade ont i halsen senast och jag har vågat tro att jag faktiskt är frisk. I måndags gav ag mig själv fritt fram att träna och det kan jag lova att jag gjort. Tre pass är redan avklarade denna vecka och kroppen är härligt mör av träningsvärk. Det ska inte mycket till för att få värk efter så lång tid utan träning.

Ikväll ska jag få gå tillbaka till dagarna på Svalbard. Ikväll är det äntligen dags att börja kolla igenom bilderna men innan det ska jag njuta av sockerfri hemmagjord glass och lite läsning i mitt nytillskott i bokhyllan. Glassen är gjord genom att jag mixat hackad frusen banan och jordgubbar med osötad yoghurt. Ställt in det i frysen en stund för att stelna lite extra och ovanpå finns lite riven sockerfri choklad från Nicks. Gott!