Smile, livet leker

De senaste dagarna har flera personer jag träffat sagt att jag ser pigg ut. Det är såklart härligt att höra och otroligt fint av dom att sprida glädje på det sättet, för det gör dom ju. Jag har känt mig piggare och även om jag inte upplever att jag strålar så som några sagt så finns det en extra glädje inom mig som till stor del beror på den harmoni som uppstått eftersom jag kan träna igen.

Träningen har varit en bit av det som tillsammans blir Maria och även om livet varit fint har den delen fattats mig under de år jag haft problem med foglossningen. Jag känner mig hel nu, det bästa från det gamla livet innan barnen får möta det nya livet och det är något som är bättre än jag kunnat föreställa mig. Det är lite känslan av Maria 2.0.

Jag strålar verkligen inte dygnet runt. Den här veckan jobbar min man natt och jag springer runt och nattar om barnen och sover inte själv. På dagarna, runt klockan 15-18 kommer sömnlösheten ikapp och jag vandrar i trötthetssirap, men resterande tid är jag rätt pigg.

Jag kan inte på något vis veta att kroppen kommer hålla fullt ut men just nu klarar den mer än jag vågat hoppas och det betyder så mycket. Jag är obeskrivligt tacksam för detta, livet blir så mycket rikare nu och mitt hjärta skuttar omkring. Vem bryr sig om gråa hår, rynkor, fladdrig mage och slitna kläder när insidan är hel och lyckligare än någonsin.

Nu ska jag krypa ner hos lilla Mumintrollet och mysa. Imorgon väntar nya äventyr.