Skiftarbetarens fru

Idag har jag verkligen känt mig så, som skiftarbetarens fru. Det blir ju ett lite speciellt liv när det som för många är vardag likaväl kan bli vår fest men också det som för andra är festdagar blir en vanlig vardag för oss.

De där typiska familjehögtiderna har ganska många gånger de senaste åren infallit under min mans jobbperioder. De gångerna har det känts väldigt påtagligt att jag är skiftarbetarens fru. Vanliga helger när maken jobbar bryr jag mig inte men som idag på midsommar blir saknade stor.

Jag har faktiskt varit riktigt ledsen idag, jag har saknat min man. Barnen har haft det bra med mig och sin mormor och morfar men jag önskar att deras pappa hade kunnat vara med.

Nu räknar jag nästan ner timmarna till han kommer. 2,5 dygn kvar.