Så lycklig att det bara pirrar i kroppen…

Jag måste bara skriva, för jag är så lycklig att det bara pirrar i kroppen. De senaste perioderna när min man jobbat kväll/natt har det varit otroligt svårt att söva barnen, ibland tagit ett gäng timmar och så fort den ena somnat har den andra vaknat. Ikväll fick jag lilla S att somna på fem minuter och lilla F på en kvart, helt overkligt och jag kan inte riktigt smälta det.

Visst kan det vara så att de kommer hålla på att vakna upp till och från under natten men bara att de somnade så lätt på kvällen gör att jag vill dansa och sjunga och skratta och fira. Det är verkligen något särskilt med sömn. Just när jag fått barnen att sova så fort kände jag mig som supermorsan men sen kom jag på att är det någon gång man är super så är det de gånger man kämpar och kämpar och barnen stökar och busar och bökar och vägrar sova. Tyvärr är det lättare att känna sig misslyckad de dagarna.

Med detta pirr i hela kroppen av glädje och en förhoppning om att kunna njuta av de ensamma kvällarna när min man jobbar istället för att sitta och försöka trösta två väldigt ledsna och övertrötta barn ska jag nu bara mysa en stund. Mitt hjärta hoppas så på att jag ska få min heliga egentid tillbaka, de mysiga kvällarna med bara mig själv i tysthet och lugn där jag kan ägna mig åt att rensa bland tankar och göra sånt som får mig att slappna av.