På väg mot drömmarna

Dom bästa!

Godkväll! Här ligger jag och bloggar från sängen. Jag orkade helt enkelt inte vara uppe längre och här är det skönt att ligga och slappa. Jag håller på att försöka bygga upp reserverna som tre mycket intensiva år lakat ur mig.

Jag är på väg in i en ny tid, en tid där jag ska prioritera mig själv mer. Sedan jag blev förälder har jag valt barnen först i i stort sett varje sammanhang, i hundra kilometer i timmen har jag funnits där, redo att läsa av minsta signal. Sömnlösa nätter, intensiva dagar och långa perioder utan en paus att tänka har inneburit en stor press för hjärnan. Två barn, med behov, viljor, massa energi och en hel del testande har gett mig många gråa hår, rynkor, uteblivna måltider, mycket begränsad tid för vänner och då och då tårar av utmattning. Framförallt har de gett mitt liv en större mening, en ny sorts stor och obeskrivlig kärlek, jag har fått en styrka jag inte visste jag hade men också nya och viktiga egenskaper hos mig själv.

Jag är inte riktigt den jag var innan barnen. Jag började märka det extra när jag återvände till arbetslivet igen. Det är inte så att jag tackar och tar emot för minsta lilla längre. Jag har börjat ställa krav, jag har börjat våga satsa, jag vågar säga stopp när något inte är bra, vågar säga till mig själv att du är värd mer. Jag har lärt mig att värdera mig själv betydligt högre än jag gjort förut. Jag kommer bli lyckligare på det här viset, jag kommer leva mer. Vad jag framförallt tror att jag kommer göra är att drömma och kanske till och med följa vissa av drömmarna.

Nog för att jag är trött, nästan utmattad efter de senaste åren men jag ligger här i sängen halvt utslagen med känslan att jag befinner mig på gränsen mellan dåtidens intensiva spädbarnsperiod och framtidens alla möjligheter. Jag ligger här med förväntan och glädje. Här hemma finns allt jag behöver, oändlig kärlek och trygghet, därute finns ännu oupptäckta drömmar och utmaningar. Jag känner mig redo att möta dom, jag längtar!