När två timmar känns som tio minuter
Någon gång under en nattlig konversation med Linda förra veckan, när jag var så utmattad av sömnlöshet och pollenallergi att jag nästan tappat orken helt brast det för mig och jag var tvungen att häva ur mig precis hur slut jag kände mig. Egentligen känns det inte helt bra att gnälla sådär för jag älskar mitt liv och skulle inte vilja byta med någon annan, det har bara blivit allt för många sömnlösa nätter på slutet och kanske också lite av en känslomässig reaktion på hur fort tiden går och att barnen blir stora så snabbt. Jag pratade nog också en hel del om det där med press och stress, att inte unna sig själv saker och att nästan aldrig göra saker utan barnen och därmed alltid vara på sin vakt, alltid redo.
Dagen efter kom ett jättefint meddelande i mobilen, självklart snyggt designat av Linda, hon hade fixat en eftermiddag hos Emelie på Headspot i Duvanhuset där jag skulle njuta och slappna av och få mitt ledsna hår fixat. Jag blev så glad och rörd att jag tårarna rann lite i kön på macken där jag var när jag läste meddelandet.
Om jag var sliten den kvällen jag och Linda pratade så var det inget mot hur jag var denna eftermiddag. Veckan som gått har bjudit på en och annan utmaning kan jag lova. Det var en Maria som verkligen kände sig som ett grått tomt skal som klev in på Headspot idag, all energi hade tagit slut men jag kan lova att en helt annan Maria gick därifrån. Inte nog med att Linda hade fixat så jag skulle få ordning på håret. Hon och Erina hade även sett till att det skedde i total lyx. Jag möttes av blommor, bär och dryck och underbara godsaker i rosa. Jag blev så rörd och tacksam att jag var så nära att börja gråta hela tiden.
Smygfoto på bästa tjejerna. Linda ser ju rätt skeptisk ut, kanske för att jag började med att berätta om min något vilda start på veckan. Resten av tiden hade vi roligare saker att prata om.
Rätt lyxig utsikt från min plats i frisörstolen.
De här tjejerna är verkligen underbara och vi babblade ikapp så tiden bara sprang iväg. Jag glömde totalt att äta och dricka och vips så var håret klar. Emelie hade färgat underhåret mörkare, lagt ljusa slingor i det övre och klippt till frisyren så den fick liv igen. Jag blev så nöjd och dessutom fylld av energi efter drygt två timmars välbehövligt mys.
När jag nattade lilla S någon timme senare och hon somnade i min famn kom tårarna. Jag kan inte förstå att jag har så underbara människor omkring mig. För mig var det helt obetalbart att ha en vän som lyssnade på mig när jag gnällde av mig utan att döma mig eller förminska mina känslor, att sedan få denna boost var mer än vad man kan drömma om och helt obeskrivligt skönt. Nu sitter jag här i soffan med allt gott och är så otroligt tacksam. När två timmar känns som tio minuter, då vet man det är vänner man bör vara rädd om.
Fantastiskt 🙂
Men va underbart – sånna vänner ska man hålla hårt i! Förstår att du vart rörd och glad…vilka vänner!
Ja så underbara 🙂
Underbart! Härligt att du fick bli ompysslad och så snällt gjort av Linda!
Verkligen
Hejsan, jag hittade till din blogg idag och har läst mig igenom en bit bakåt i bloggen – och om jag får lov att säga; vad skönt det känns att läsa om en vardag inte helt olik min egen! Här är det full rulle från morgon till kväll också, med två småbarn. Min förstfödda sov extremt lite sitt första år, o oerhört aktiv/tidig med ALLT, och min nu tiomånaders sover åtminstone 2-3h i ett sträck på nätterna och på dagen en lång stund , men väääldigt aktiv och rörlig och sådär oroligt nyfiken på allt. Men jag känner så väl igen dina känslor som som du uttrycker, att kroppen är trött och sliten och man knappt orkar öppna munnen för att energin inte finns där. Och sorgen för att dagarna går och man inte är sitt bästa jag varje dag – ja jag kan sätta mig in i hur du känner. Jag kommer definitivt att fortsätta läsa din blogg – superfina bilder och det känns skönt med all igenkännande 🙂
Men ad skoj, Välkommen och så kul att höra. Vi har liv som ger oss många upplevelser helt enkelt… och eventuellt några rynkor och gråa hår.
Så gulligt gjort av Linda. <3
Läste att tvååringen inte sover på nätterna, det är väl inte så bra, måste ju vara oerhört jobbigt att du inte får någon vila. Ger dej en länk här, kan detta vara lösningen på problemet?
Tänk om det kunde vara så lätt. Kramar
http://www.tidningennara.se/Artiklar/Valbefinnande/Undvik-currylinjer-sa–blir–det–gott–att–leva/
❤️ Vilka härliga vänner! Ett ljus i diset för totalt mörker är det nog aldrig men så skönt med de som lyssnar och agerar ❤️
Verkligen. Det gör så stor skillnad.