När tårar rinner…

mars 19, 2015 2 av momentsbymary

1503097
Jag säger det så ofta, det går för fort. Tillslut säger jag det av mig själv, nästan som en robot men det är så att det faktiskt ligger mycket känsla bakom orden fast det nästan inte märks. Idag blev det så påtagligt, jag gick igenom alla barnens urvuxna kläder inför rensning och försäljning. De små pytte-pytteplaggen såg så minimala ut, har barnen verkligen haft dom? Jag vek ihop små bodys och byxor och tårarna började rinna. Våra älskade skatter har varit så små, jag har fått klä två små bebisar i miniplagg, fått ha dom sovandes mot mitt bröst, fått ligga den där stunden man är vara kvar på förlossningen och tänkt at jag och min man skapat ett underverk. Vi har två små underverk, två gåvor som jag absolut inte tar för givet.

Jag satt där med tudelade känslor, lyckan över det jag har och har haft, sorgen över att tiden går så fort men även ett stygn av sorg för att vi inte kommer ha dessa upplevelser igen. Fram till för sex månader sedan trodde jag aldrig att jag skulle skriva detta MEN jag önskar att vi kunde skaffa fler barn. Det känns konstigt att skriva det, det har alltid varit två i tanken, utom första tiden efter att lilla F kom till oss, då tänkte vi att ett barn räcker. Men nu sitter jag här och önskar att jag var yngre, att min kropp klarade att vara gravid igen, att vi fick uppleva resan att få bli föräldrar till ännu ett underverk och att lära känna denna lilla människa.

Jag har hört lite med vänner, vissa säger att de kände när de var klara att nu är det perfekt medan andra menar att längtan efter ännu et barn aldrig försvinner. Det verkar ännu en gång som vi människor är olika. Jag tillhör kanske skaran som alltid kommer drömma om ett till eller så kommer jag med tiden känna att de här två var rätt för oss. Jag har väntat ända sedan lillan kom på att känna att jag inte vill ha fler, men det har inte kommit än.

Jag ska nog vara glad att min kropp gjort sitt, att den inte klarar fler barn, för då behöver jag inte fundera på om vi ska försöka få fler barn eller inte. I grunden är jag så lycklig över att ha de underbaraste små busfröna här, varje stund är jag tacksam för att de finns, även om jag har så svårt att förstå att de fått plats i de där pyttekläderna.