När inte orken räcker till

När inte orken räcker till

september 5, 2020 0 av momentsbymary

Det finns dagar och stunder då orken inte räcker till. Trots att jag mår mycket bättre så finns svackor. Hela den här veckan känns som en svacka faktiskt. Jag har haft fina stunder under den, men det har varit en vecka av motgång. Att åka till akuten för att laga ett finger och sedan gå med den obeskrivliga smärtan har förmodligen tagit mycket energi. Husbudandet och att förlora budgivningen har också tagit energi såklart. Att ha en läkare som inte kan något om mitt tillstånd och därmed riskerar att skada mig genom att ta beslut som försämrar min hälsa är också det en energitjuv. Att inte veta hur det blir med vissa viktiga saker är väldigt slitsamt det med.

Jag önskar att det fanns vettiga saker för mig att ta tag i här i de två rummen som är vår förvaring, inte ett hem. Men när saker ligger på sin plats och blommorna är vattnade och ompysslade så finns ingenting. Jag försöker blunda för skicket på rummen, har hängt upp ett skynke över de största sprickorna i väggen, låtsas inte om lukten, försöker bita ihop och vara tacksam för att va har någonstans att vara men det är inte lätt alla gånger.

Jag har det extra tufft idag. Ensamheten här är så stor. Det finns inget att göra, inget att distrahera tankarna med. Jag är rädd för var den här veckan slutar. Än kanske inte uppförsbackarna är slut nämligen. Helst vill jag bara ligga i sängen och stänga av. Tyvärr klarar jag inte att stänga av. Det är tungt att andas. Jag gör allt för att orka.

Jag satte mig för att plugga lite. Lära mig något nytt och användbart. Jag hamnade på en jättekul uppgift, men jag kan inte göra den för jag har inget hem. Efter det kom två andra uppgifter som jag inte kan genomföra på grund av att jag inte har ett hem. Jag fastnade. Nu kommer jag inte framåt med studierna. Jag har inget att göra här heller. Det finns inte ett enda dött blad att plocka från en blomma, inga sticklingar att ta. En dag ska jag komma bort från den här pressande livssituationen och då ska jag låta mig känna exakt vilken skit det var. Just nu måste jag nog bara bita ihop och andas.