Massor av snö och lite magi

januari 17, 2016 0 av momentsbymary

16011710
Jag vaknade vid halv sju av att små fötter tassade omkring på barnens rum och en försiktig röst sa ”Pappa, var är du?”. Pappa var dessvärre på jobbet men den lilla killen klättrade  nöjt upp i sängen bredvid mig och tittade på Mumin i min telefon medan jag försökte komma på vad vi skulle hitta på under dagen. Pappan väntades inte hem förrän 19.30 så det skulle få bli aktiviteter anpassade för två barn och en förälder.

Termometern visade -16,9 grader. Det har varit kallt hela veckan och vi har varit inne mer än vanligt. Framförallt har det berott på att lillan inte är jätteförtjust i den där riktiga kylan och hon har dessutom varit småsjuk. Jag tänkte att det blir säkert snart varmare, för idag orkade nog varken jag eller barnen vara inne mer. Efter en halvtimme visade termometern -17,8.

Idag var den sista dagen innan lillans inskolning på förskolan börjar och jag ville hitta på något mysigt, för att minnas att det där gjorde vi just den här dagen. Med storebror åkte vi till Mariebergsskogen, lekte i parken, promenerade i skogen och åt glass dagen innan inskolning. Jag tänkte att vi kunde ju göra detsamma idag även om det skilde 40 grader mellan gångerna.

Vi kom till den stora stadsparken strax efter tio, gick runt och lekte oss fram till skridskobanan. Lilla F ställde sig och tittade på det ensamma barn som åkte och sa ”det där vill jag också göra”. Kylan bet i mina kinder, jag hade klätt mig lite för tunt. Jag visste att det kunde bli en katastrof av det hela. det är ändå en testande grabb med mycket vilja och ibland otroligt kort tålamod det handlar om, men jag sa ”Du ska få åka, men vi måste låna skridskor så du får vänta till klockan elva när kiosken öppnar”. Han nöjde sig oväntat med att inte få här och nu och sprang iväg skrattande och slängde sig i en snödriva. Vi gick iväg och gungade, åkte kana, jag huttrade men försökte vara igång så mycket som möjligt för att hålla värmen. När klockan närmade sig elva kom solen upp högre, temperaturen steg nog några grader och det stack inte i kinderna på samma sätt längre. Vi hyrde skridskor och hjälm till mig och lilla F och han satt ovanligt snällt och lät mig ta på dom.

Jag tog ett riktigt djupt andetag innan vi klev på isen och förklarade att det är ganska klurigt att åka skridskor, det är halkigt och man kan ramla. En sekund var lilla F osäker, sedan klev han ut och stod på skridskor på is för första gången. Lillan satt tyst i vagnen och tittade på, ovanligt och skönt. Vi hasade runt på isen, först med en väldigt osäker lilla F som knappt nuddade isen med skridskorna men ganska så snart började han skratta, busa och ville försöka själv.

Jag hämtade en pingvin att hålla i och medan jag gav lillasyster nappen tog storebror tag i pingvinen och trampade iväg, sakta och hackigt men han gjorde det själv. Jag var förvånad, stolt och lycklig. Han gillade verkligen det här och då glömde han att vara rädd. Vi hade mysigt, min lilla bambi och jag. Jag önskade så att hans papa kunnat vara med, för det här var en av de största stunderna som förälder. Det var det här jag drömde om i föräldraskapet innan han fanns, att göra saker ihop, aktiviteter, minnen, att vara ute och ha roligt. Det skar i hjärtat att inte kunna dela det med hans pappa, inte ens på bild för de få kort jag hann knäppa när jag satte en ny napp i munnen på lillasyster de visade inte alls vad jag upplevde.

När vi tagit ett varv till såg jag ett ansikte jag kände igen vid kanten på isbanan, Patricia. Jag blev så glad att se henne, det blir jag alltid. Vi verkar springa in i varandra på olika familjeaktiviteter vilket är riktigt skoj. Inte nog med att jag blev glad över hennes som alltid varma leende, hon förevigade min magiska stund som förälder med bilder minst lika magiska. Det känns så fantastiskt, för den här förmiddagen var en av de största under min tid som förälder, och ödet eller lite magi gjorde att jag kommer kunna se tillbaka på den för alltid. De underbara bilderna finner ni här.

När lillan tröttnat gick vi till naturum och värmde oss med sopplunch. Lillan ville mest stå i stolen och dansa och storebror var ständigt på rymmen men lite mat fick de i sig och dessutom en hel glass. Besöket avslutades med lek i den snöiga skogen ända till lilla F sa att han ville hem och vila. Älskade, älskade barn, den här dagen har varit helt underbar och den kommer jag nog leva på länge.
16011711601173160117416011751601177