Magiska ögonblick

Tiden går så fort, idag blev Filuren 14 månader och det är exakt tre månader till han beräknas bli storebror. Jag samlar på magiska ögonblick, minnen att bära med mig i livet. Just nu är han i en sån rolig ålder, det sociala samspelet utvecklas och plötsligt kommunicerar vi med ord, rörelser, röstlägen osv.

Idag infann sig ett riktigt sånt där magiskt ögonblick som jag hoppas att jag aldrig ska glömma. Jag vill kunna plocka fram det under resten av mitt liv, njuta av det, tröstas av det när det behövs och påminnas om en stund som var otroligt värdefull. Filuren ville inte somna på förmiddagen så efter en stund gick jag in och plockade upp honom ur sängen. Jag la honom i min famn och han låg kvar och bara tittade på mig. Han är ju annars en aktiv kille som inte vill sitta i knä eller ligga i famnen. Nu låg han där, tryckte med pekfingret på min näsa, jag sa ”pip” och han skrattade sitt härliga bubblande skratt. Han tryckte igen och vi skrattade tillsammans åt mitt ”pip”, om och om igen. Jag låtsasnafsade på hans smala små armar och han tjöt av skratt. Sådär höll vi på och busade en bra stund utan att han gjorde minsta försök att smita ur min famn. Så lugnade han ner sig och la sig bekvämare tillrätta, tog tag i snuttefilten och med ett leende på läpparna somnade han ovanpå mig. Jag lutade mig försiktigt tillbaka i soffan så att jag halvlåg. Jag slumrade till av ljudet från hans rytmiska andetag och det var svårt att känna var min kropp slutade och hans började. Jag blev så tydligt påmind om det nära band vi har nu, mor och son. Det var ett fullkomligt magiskt ögonblick och känslan av lycka från den stunden har jag burit med mig hela dagen.

Vår prins, alltid på språng men idag fick jag chansen att mysa lite.