Lågsäsong

Det är lågsäsong kan man säga. Vintern som aldrig blev en vinter är på väg mot vår. Isen lämnar stränderna men än syns inga vårtecken på marken i form av växter. 

Den senaste veckan har känts tung. Jag känner mig riktigt låg, på ett sätt jag inte brukar vara. Lågsäsong, jag har ingen större lust med något annat än att vara med familjen. Lågsäsong, jag går med en klump i magen och gråten i halsen. Lågsäsong, det är betydligt svårare att se alla ljusglimtar i vardagen som jag vanligtvis ser. 

Det här är något tillfälligt, om några dagar är det säkert bättre. Jag brukar bli lite så här på våren precis när pollensäsongen drar igång. Skillnaden i år är att jag nåtts av så många tråkiga, jobbiga, smärtsamma besked den senaste tiden. Det gör ofantligt ont att se allt det hemska som drabbar nära och kära. Det är nu jag ska vara Maria, stark och förstående. Det är jag på jobbet, på fritiden med, men den lilla stud jag är ensam har jag just nu lågsäsong. 

Om några dagar mår jag garaterat bättre igen och då är det hög tid att blicka framåt mot vår och sommar, utflykter, äventyr och utmaningar.