Föräldraledighet

Vad gör man hela dagarna som föräldraledig?  Den frågan ställde jag mig innan jag fick barn och fick bilden av långa barnvagnspromenader, fika på det där som kallas öppna förskolan som jag inte visste något om och massa, massa bebismys.

Mitt första misstag måste ha varit att tro att man skulle vara ledig. Jag befann mig inte i någon lugn rosaskimrande värld där jag stillsamt tassade omkring i huset och fixade med mysiga saker medan det lilla barnet låg och sov eller jollrade på en filt. Istället var det en väldig stress, lugna, bära, vagga, amma, bära, skumpa, vagga, amma och många långa promenader oavsett väder för att få bebisen att sova. Lugn och mys var inte riktigt ledorden för de första månaderna och jag stressade med allt men såg ändå hemmet förfalla. Visst kunde de lilla bebisen jollra på sin filt, i två minuter, sen blev han rastlöst och ville göra något annat. Plötsligt insåg jag att det jag ville göra, det skulle jag inte kunna, i alla fall inte nu men kanske om sisådär 20 år. En tanke som var läskig att acceptera. Den där lilla bebisen ville inte göra saker som jag tänkt, den ville inte vara hemma och mysa, den visade sig alltid gladare bland folk och jag började inse redan när bebisen var två och en halv månad att det bästa jag kunde göra var att följa hans rytm och hitta på grejer som var lagom för honom.

Eftersom min man jabbar skift, veckorna kan vara helt olika upplagda så förlorade jag min känsla för vilken dag som var vilken. När jag och den där lilla bebisen hade lärt känna varandra lite och jag förstod hur han fungerade så började jag försöka lägga upp veckorna med återkommande aktiviteter samma dagar för att få struktur. Tisdagar var babyrytmik, torsdagar skogspromenad, onsdag utflyktsdag då vi kanske tog bussen till stan och gick på museet eller något liknande. Med tiden ändrades aktiviteterna efter lilla bebisens intresse, fast den lilla bebisen var inte bebis så länge, ganska snart var han en liten åta månaders grabb som tultade omkring och vi hängde mest på öppna förskolor. Det var vinter och inte helt lätt att fördriva tiden alla gånger eftersom vi är vana att vara mycket utomhus och det var verkligen inte roligt alla gånger i kyla och mörker.

Den här gången är det stor skillnad. Den där lilla bebisen är stora killen och går på förskola 15 timmar i veckan. 4 förmiddagar har jag och lillan vår mamma- och bebistid, resten av veckan känns det som storebror äger. Att vara föräldraledig nu innebär att försöka hinna med att fixa hemma, göra ärenden men också att verkligen passa på att mysa med lillan de timmar storebror är på förskola, det känns jättelugnt och inte alls stressande. Vi har mest kul ihop. När storebror sen kommer hem är det fullt ös och massa aktiviteter. Att träffa vänner, hänga på öppna förskolan, vara ute och busa och hälsa på släktingar är nog det som vi framförallt gör. Sällan, sällan är vi hemma en hel eftermiddag. Tids nog kommer nog storebror få så pass mycket ro i kroppen att han klarar att vara hemma mer, men just nu fungerar det inte och det är inget vi längre tänker på, vi har blivit så vana.

Det är en väldig skillnad på att vara föräldraledig då och nu. Ledig kan man inte kalla det riktigt, men jag måste säga att förmiddagarna hemma med lillasyster många gånger är sådär lugna och mysiga som jag tänkt mig första föräldraledigheten. Det knasiga är att jag var inställd på samma stress igen så det känns faktiskt lite konstigt. Barn är verkligen olika och självklart är jag olik mig från förra gången till viss del. Många saker som var nya och lite läskiga då är självklarheter som ger någon slags trygghet nu.

Var gör/gjorde ni som är/var föräldralediga om dagarna?