Ett fantastiskt besök och ett nyttigt uppvaknande

augusti 16, 2014 2 av momentsbymary

Idag skulle jag börja packa förlossningsväskan, jag drar mig för det men eftersom liten ligger fel måste jag åka in direkt om det kommer värkar eller vattnet går. För att kunna packa den behövde jag först städa mina garderober, för nån stans långt in fanns minna amningskläder. Att städa garderober går inte fort i mitt tillstånd, det där med att böja sig, resa sig osv är inte helt klockrent med foglossning. När jag städat den ena garderoben var jag helt slut men då berättade min man att vi skulle få besök av hans kompis med sambo. Trevligt, tänkte jag som gärna ser att något händer i denna lite deppiga instängda vardag som livet med grov foglossning innebär.

Jag slängde in en kladdkaka i ugnen och hoppasdes att den något petiga sambon till min mans kompis skulle tycka att den var ett okej fika. Inget av det som finns i frysen är sånt hon äter. När det sedan knackade på dörren stod inte alls makens kompis där utan två underbart fina vänner med döttrar som åkt tvärs över Sverige för att hälsa på oss. Jag blev så förvånad att jag nog inte ens såg förvånad ut. Det låter nog knäppt men det blev lite av en överdos av chock.
image
Fina presenter från fina vänner

När man kommer så långt ifrån den man är van att vara som jag gjort under graviditeten är det lätt att livet känns tufft. När kroppen begränsar mig så mycket att jag mest spenderar tiden hemma, utan aktiviteter och socialt liv så är det inte onormalt att bli deppig. Själv känner jag ofta som om jag inte finns, för jag bara är här hemma och orkar inte ge mig ut och umgås med människor, jag orkar inte ta egna initiativ till att träffa vänner. Istället kan jag ligga ensam i sängen i mitt illamående och tänka att ingen skulle märka om jag försvann. Självklart känner jag inte så jämt, men alldeles för ofta. Jag måste ändå säga att det känns mindre så nu än förra graviditeten. Att få inse hur fina människor jag har i mitt liv är något helt fantastiskt. När jag sitter i soffan och tänker på att dessa tjejer åkt 60 mil i bil idag för att göra min dag lite finare gör mig tårögd. Nu blev inte dagen liten finare, den blev helt fantastisk och otroligt värdefull. Nu kommer jag orka en bit till. Nu kommer även dagarna framöver kännas bättre.

Jag kommer minnas den här dagen länge, förhoppningsvis för alltid. Jag kommer bära med mig minnet av att jag finns och betyder något för någon och jag njuter av tanken av att jag faktiskt har många fina människor i mitt liv som jag tycker väldigt mycket om. Jag är så tacksam för att ni finns.