Ett dygn som försvann

Jag kan inte riktigt förstå att det är kväll igen. Det är som att ett dygn försvunnit helt. Först kom ännu en natt med skrik var 15:e minut, sedan en tidig morgon, en intensiv dag med en liten fröken som inte kunde sova ensam vid lunch att allt slutade med sjukdom och barn som somnade mycket senare än vanligt. Det blev ingen tid för mig själv detta dygn mer än några minuter nu när jag passar på att kolla på lite bilder på barnen istället.