En månad till BF

Det är en månad till BF. De sista dagarna har inneburit smärta dygnet runt, varje rörelse, varje steg, varje ögonblick hade varit en plåga om det inte varit för att jag fått tillbringa tiden med min älskade lilla familj. Jag har haft tur, där jag befinner mig nu med smärtan hade jag befarat befinna mig redan i maj, eller ännu tidigare.

Imorgon åker vi hem. Då ska det fixas och skrivas listor, rensas och orningställas. Förmodligen kommer jag själv inte kunna göra så mycket men jag får en viktig roll som arbetsledare.

Vår älskade lilla Filur har haft långa stunder av tröstlöst skrik på kvällarna och nätterna, vi vet inte varför. Jag tycker så synd om honom då hans hysteriska utbrott inte kan vara särskilt sköna i värmen. Nu hoppas jag att de går över snart. Han är lite känslig i humöret över lag, jag hoppas att det har lugnat sig innan den lilla kommer. Jag vill att han ska känna att det är okej med den lilla och inte uppfatta det som att vi kommer dragandes med en märklig liten inkräktare. En månad ungefär, sen förändras allt.