Efter en lång vinter kommer våren

Jag städade idag, inget ovanligt direkt. Städa är ju något jag gör hela tiden. Jag liksom plockar med mig saker och ställer rätt hela tiden och Filip han gör det motsatta. Men idag när jag dammsög och tvättade golven och såg solens strålar lysa in i huset insåg jag att det finns något jag saknar, något som snart är här.

Vi älskar att vara ute, min man och jag. Filuren har också älskat det men tyvärr har det inte alltid varit så i vinter. Det har varit för kallt eller halkigt (enligt honom) och dessutom är det mörkt ute på eftermiddagen då vi annars brukar vara ute. Filuren gillar inte mörkret och jag föredrar nog ljuset jag med.

När jag städade tänkte jag på min och Filurens lekstund i söndags. En vild timme av bus i lekparken i dagsljus. Den gav mig så mycket energi och påminde om hur mycket jag älskar att vara ute. Jag kom också på att nu blir dagarna längre och nu kommer vi få njuta av ljuset när vi är ute. Förhoppningsvis kommer Filuren tycka att det är roligare då. I huvudet började jag fantisera om skogspromenader, utflykter och fjällvandringar. Jag blev varm och lycklig i hela kroppen.

Det är så konstigt (men kanske är det så att människor som har en extra stor plats i ens hjärta känner av var man befinner sig) för när huset var färdigstädat gick jag ut och hämtade posten. Där bland räkningarna låg denna lilla tavla med en klok text, exakt samma tankar som jag just haft. Det var som ett tecken – du är på rätt spår. Tack fina Annicka för att du finns – i medgång och motgång, i glädje och sorg och alla dom där dagarna som bara är.