Det goda samtalet

Det goda samtalet

februari 9, 2020 0 av momentsbymary

Det finns stunder med barnen som är mer värdefulla än andra, kvällarnas samtal hör dit. Det började med att vi pratade en stund medan vi låg mysigt nedbäddade alla tre i en 105-säng som en del av nattningen. Att prata om dagen som varit, en sammanfattning av vad som skett och hur man känt har varit ett bra och viktigt avslut. Eventuella funderingar kan tas upp och natten inleds i ett lugn efter att få ha tömt grubblarkontot.

De här samtalen har blivit så väldigt djupa på slutet och jag har upplevt att barnen behövt mer sådan tid. De senaste dagarna har vi därför avslutat kvällen med mys på loftet. Vi har suttit där uppe alla tre med olika lugna aktiviteter och samtidigt pratat. Barnen är precis som jag mer benägna att öppna upp och slappna av om de gör något annat samtidigt. I lugnet på loftet har många frågor lyfts av barnen och de har delat med sig av sina funderingar, åsikter, känslor och tankar kring viktiga saker i livet. Det har varit fullkomligt ovärderliga stunder som växt till timmar. Det känns som vi kommer så nära varandra, en närhet jag hoppas ska finnas mellan oss för alltid.

Samtalen med barnen medför reaktioner inuti mig. Att höra de viktigaste personerna i världen uttala sina innersta tankar lämnar mig såklart inte oberörd och när barnen väl somnat har jag suttit i timmar med pussel för att reflektera och bearbeta. Det finns saker som är underbara att höra, det finns saker som gör ont att höra men oavsett vilka känslor som lyfts och vilka reaktioner de ger hos mig är förtroendet barnen visar något alldeles ovärderligt. Jag upplever det som en gåva från dem till mig. Det fina är att barnen själva säger att de är så glada att jag lyssnar på dem och ger dem den uppmärksamheten vilket i sig innebär att vi alla upplever tiden tillsammans som en gåva.

Ikväll hade jag väldigt mycket att fundera över. Barn kan så enkelt sätta ord på livets stora klurigheter. De är så raka, enkla och ännu inte påverkade av erfarenheter, fördomar och begränsningar.

Nåt som slog mig nu på kvällen när jag satt med mitt pussel är att det är så ofantligt enkelt att vara ensam. Just nu känns det som en frihet att vara bar jag, mamman. När barnen är hos mig har jag hela ansvaret, jag måste fixa och jag måste funka. Det finns inte pausar, egentid eller liknande. Det är klart att det har hänt att jag känt mig ”fången” med barnen men jag inser nu att det mest var förr, när de var små. Alla kvällar och helger som jag inte kunde lämna huset för jag var ensam med barnen var kämpigt. Nu är det så naturligt att när barnen är här, då sköter jag allt och kan sköta det precis som jag vill. Jag är inte fast på en båt utan snarare den som styr vår skuta. Jag är ensam, jag måste ha allt ansvar, det är frihet, inte fångenskap.

Det är såklart lättare att vara positiv till ensamheten när det blåser medvind. Barnen är så lätta att ha att göra med. Det är klart att hjärnan jobbar massor för att tänka planer och strategier för att få dagarna att bli bra, för att minska risk för friktion men barnen söker inte friktion vilket jag uppskattar. Hur det än är är det skönt att styra skutan och det känns självklart att det är så. Det blev så uppenbart för mig idag att jag vant mig vid att ensamheten med barnen är det vanliga. Vi blev nämligen bjudna på mat, fick sätta oss vid dukat bord och jag blev befriad från att rodda och fixa en liten stund. Det kändes så lyxigt, inte som något jag behövde för att orka utan som en ren lyx. Tänk vad fint ändå att kunna glädjas så mycket av en sådan sak.

Nu är klockan alldeles för mycket och jag ska krypa ned i sängen. Imorgon är det söndag och vi har planerat in en riktig slappardag.