Det där med att längta hem

Jag har gjort de där sakerna jag har längtat efter. Jag har fått ta mina långa vandringar i ensamhet, jag har kunnat göra sakerna jag ibland tänkt men inte kunnat göra. Jag har tänkt klart mina egna tankar, jag har kunnat stanna exakt när jag velat, bara tittat på något eller plockat upp kameran och ägna den en stund. Fjället har varit min vän, jag har fått allt jag önskat och mer därtill. Från klockan 6 på mornarna och 16 timmar framåt har jag bara varit styrd av en sak, min egen vilja.

Jag har varit här i Sälen sex gånger på mindre än ett år. Mycket har vi redan upplevt nyligen, jag kom inte hit för att göra dom vanliga sakerna. Det behovet var liksom redan tillfredsställt. Jag kom hit för att göra det jag inte kan annars. Egentligen hade jag tänkt åka hem imorgon på morgonen men jag känner mig redo nu. Jag vill komma hem till man och barn, få en hel söndag ihop, kanske med något spännande äventyr.

Jag har aldrig förr längtat efter familjen såhär, men så har jag aldrig förr fått mitt behov av tid i ensamhet riktigt uppfyllt. Nu längtar jag så det ilar i hjärtat. Mina tre, de som är det mest värdefulla. Jag ska ta mig en liten runda, bara njuta en sista gång i några timmar. Sedan kommer jag sätta mig i bilden hem. Jag ska få träffa min familj, mina älskade. Det är nyttigt att längta ibland. Jag behövde få känna den här känslan.