Det är dagar som dessa jag lever på minnen

Jag är sjuk, äntligen! Det är klart att jag inte längtat efter att bli sjuk men efter en och en halv månads halvsjukdom är det ganska skönt att det bryter ut ordentligt. Skönt är det förstås inte att hosta så det svider i bröstet, ha nästan täppt, huvud som bultar och vara trött och sliten. Däremot är det skönt att det kanske leder till att jag blir frisk efteråt.

Jag har legat i sängen mycket idag, varit uppe en stund och rensat garderober och en stund hängde jag med familjen i trädgården och lagade våfflor. Mest har jag vilat, vilat och vilat. Det är sådana här dagar då allt är jobbigt, tungt och slitsamt som jag lever på minnen. Framförallt minnena från förra helgen är uppiggande. Tanumstrand, BoostCamp, underbara vänner och massa god mat. Att dela stuga med Aja och Jenny, två härliga tjejer som jag verkligen älskar att umgås med – det var underbart. Tjejsnack långt in på natten, interna skämt och bubbel. Det var såklart härligt med de andra tjejerna, alla härliga och fantastiska på sina sätt. En bra kombination av människor helt enkelt. Tack Aja, Jenny, Anna, Nettan, Carro och Malin.

Förra lördagen, mellan passen tog jag, Jenny och Aja en promenad i omgivningarna runt Tanumstrand, njöt av utsikten, av att umgås, pratade allvar och skrattade åt betydligt mindre allvarliga saker. Precis så som det ska vara, enkelt att prata om allt, även det svåra. Dom vyerna, havet, solen, luften, sällskapet – det är sådana saker jag sparar i minnet.

Nu ska jag lägga mig och vila och hoppas på att bli frisk snart. Var rädda om er och ta hand om varandra!