Bröllopsdagsmiddag

God morgon i stugan, här sitter jag och dricker kaffe och tittar på en liten busande bebis som inte har tid med mig då hon håller på att stifta bekantskap med sländan i babygymmet. Jag sitter i lugn och ro och dricker en kopp kaffe och njuter av att inte stressa. Filuren sov hos sin mormor och morfar inatt och till skillnad från vanliga mornar går inte allt i 120 kilometer i timmen utan jag kan faktiskt sitta ner och dricka det där kaffet som jag aldrig annars kan. Nu vill jag såklart ha den där virvelvinden hos oss om mornarna men det kan vara skönt med en lugn morgon då och då. Om tre månader blir han två år och detta är fjärde natten sedan han föddes som han sovit borta från oss föräldrar.

Jag behöver de här två, tre timmarna i lugn den här morgonen för som jag legat i och stressat. Jag ville så gärna göra iordning en fin middag för min man och mig för att fira vår femte bröllopsdag men jag visste också att de här veckorna som är så intensiva på makens schema är otroligt tuffa för mig. Jag är helt slut när han kommer hem på grund av all ensamtid med mini och virvelvinden. Jag tänker därmed utse mig själv till superkvinna, kanske för ett par dagar i alla fall. Inte för det jag fixat ihop (som blev jättebra) utan för att jag såg hur viktigt detta faktiskt var för mig och vågade tro på att det skulle gå att fixa.

Bakom en middag ligger ju inte bara själva matlagningen utan också förberedelser i planering, inköp mm. Att göra det med mina små snuttar och extremt lite sömn är inte helt lätt. Nu är de världens mest bedårande små underverk i mina ögon men det kan vara en utmaning ibland. Jag måste säga att de som har sju åtta barn eller likanande är otroliga för jag får knappt något gjort med mina två, i alla fall inte hemma för där måste den äldre övervakas ständigt då hans hobbys är: flytta möbler för att klättra upp och stå på fönsterbrädor, höga bänkar mm, mata bebisen med saker bebisar lätt sätter i halsen, prova om bebisars kroppsdelar kan lossna, prova hur hårt katters svansar sitter fast, slänga värdefulla saker ner för trappen och alla hobbys ska såklart utföras i maxhastighet. Det är underbart att höra hans små fötter springa över golvet och helt omöjligt att begripa hur någon kan ha så mycket energi. Till detta har lillgosan varit lite ledsen den här veckan på grund av ond mage eller något. Hon har vaknat vid tvåtiden på nätterna och inte kommit till ro igen. På dagarna har hon gråtit mycket och behövt mycket bära, guppa, gunga för att vara någorlunda nöjd.

Faktiskt hade jag innan denna vecka tappat modet lite, för jag kände att det var ledsamt att vi skulle missa nyår, bröllopsdag och födelsedag på grund av makens trista schema just denna vecka. När veckan väl började är det ju bara att bita ihop och försöka vända tankarna till mer positiva och göra det bästa av situationen.

På något vis har vi lyckats på ren instinkt köpa bra saker till en middag, Filurerna och jag. Vi röjde igenom Coop i tisdags, den dagen på året då det förmodligen är som mest människor där och på vägen ryckte jag åt mig två humrar som såg fina ut och diverse annat som jag tänkte borde passa till hummer. Jag har aldrig tillagat hummer tidigare, bara ätit som den är, kokt men inte mer än så. Till efterrätt ville jag gärna ha en tårta och i samma färgtema som den på bröllopet, dock gillar inte jag tårta så jag gjorde en fuling och väldigt enkel lösning, jag gjorde en drömrulltårtstårta. Jättesmart tycker jag för jag gillar drömrulltårta och det går fort att göra så tårtan kom jag billigt undan med tidsmässigt.

Middagen bestod av två sorters hummer, en i en kall röra och en varm ugnsgratinerad och till det diverse tillbehör samt filodegsknyten med champinjoner och Chevré. Hur jag lyckades förbereda denna mat så långt som möjligt och dessutom fredagsstädade och plockade bort julen i forma av gran, prydnader mm är en gåta för mig och att jag dessutom fick till det utan att det blev för mycket närkontakt mellan småttingarna är ett mirakel. Förmodligen var gårdagen en sådan dag som allt bara klaffar. Dessutom lyckades jag efter jakt på ett antal apotek få tag på ett par burkar mjölkfri ersättning, fixa lunch och köra till makens jobb och köpa ingredienser jag missat – så vi hade fler uppdrag denna intensiva fredag. När jag vid fyratiden tog bilen till mina föräldrar var dock allt i stort sett klart och jag kunde slappna av någorlunda hos mina föräldrar för att sedan lämna kvar lille herrn där, åka hem och göra lillan klar för natten innan det var dags att hämta maken. När i stort sett allt var klart slog mig plötsligt tanken, han gillar ju inte skaldjur. Det blev ju lite av ett bekymmer men jag hoppades att han i alla fall skulle tycka att det var okej och tillbehören räcker egentligen för en middag.

Det slutade i alla fall helt perfekt. Maten var fantastisk och jag brukar sällan njuta av mat jag själv lagat, det smakar liksom inte lika gott som när man blir serverad. Inte bara jag utan även maken älskade maten och jag kan nu förklara honom som omvänd. Han är inte någon skaldjursskeptiker längre.  Vi använde servetter från samma paket som vid bröllopet och det var dekorerat med band från samma rulle. På bordet brann ljus i de ljuslyktor som vi hade vid dukningen och vi drack ur de glas som användes då, så det var verkligen en påminnelse om den stora dagen. Jag kan säga såhär – det var värt all stress för det var en helt ljuvlig middag, härligt med tid ihop, känslan av lite lyx och mysigt med påminnelsen om den stora dagen. Jag somnade betydligt tidigare än vanligt och sov väldigt gott de timmar jag hann sova innan mini började kravla och spraka och gny vid fyratiden.