Att sätta ner foten

Kvällarna går fort, jag hinner inte med. Datorn kommer sällan fram, jag tränar, försöker komma ikapp i röran här i huset, umgås med min man eller fixar med något av alla tusen saker livet kräver. Träningen är ett fantastiskt sätt att rensa huvudet och jag känner verkligen att jag behöver det.

Jag är irriterad just nu, eller jag var det innan dagens träning i alla fall. Ikväll har jag cyklat runt en mountainbikeled utan att sätta ner foten en enda gång. Det är ett bra tecken på att min teknik finns kvar även om det mesta andra är på låg nivå. När jag cyklade där så funderade jag just på att sätta ner foten, men inte så bokstavligt som vid cyklingen, där den inte ska i. Jag tänkte på livet, på hårda ord, smutskastning och skitsnack, framförallt det som sker på internet. Det handlar inte om något jag varit utsatt för men det handlar om något jag bevittnar ständigt och jag försöker verkligen, verkligen i den mån det går stoppa drevet när jag ser det.

Jag är så trött på att se den stämning som ofta finns, de hårda ord eller otrevliga formuleringar som dyker upp. Så fort det mindre trevliga sättet att skriva på ifrågasätts heter det att man bara uttrycker en åsikt, diskuterar, vill hjälpa till eller liknade. Varför görs då detta inte på ett trevligt sätt? Vill du verkligen hjälpa någon, tipsa, ge råd eller liknande då måste du möta personen, möts det gör man genom att tala med varandra på rätt sätt. Otrevligt bemötande brukar sällan leda till förtroende. Det känns otroligt fegt att komma med dessa dåliga ursäkter.

Sociala medier är så stort, där finns så mycket bra men jag tycker att vi allamåste ta ett ansvar i att sätta ner foten, säga ifrån och se till att den nätkultur våra barn får växa upp med blir betydligt trevligare än den som på allt för många ställen finns idag.