Det där med minnet

augusti 6, 2020 0 av momentsbymary

Äntligen, jag har sovit sex timmar, betydligt mer än de enstaka jag fått ihop de senaste nätterna. Den här extra mängden som jag fått ihop ger mig en förhoppning om att min hjärna ska få en bättre dag. Att hjärnan skulle kunna påverkas av ECT var jag medveten om men jag hade inte förstått i vilken utsträcknig.

Man skulle kunna säga att hjärnan just nu lever för stunden. Jag glömmer saker väldigt fort. Situationen skulle kunna liknas med en dag när det är väldigt dimmigt ute, synen får representera minnet och avstånd får representera tid. Man kan se saker, men behöver anstränga sig lite mer varför man blir tröttare i huvudet att vara utan en riktigt dimmig dag. Saker som varit enkla att urskilja blir snabbt suddigare när man rör sig bort från dem och det dröjer inte förrän de är helt borta. Man vet att det finns saker där, men har ingen aning om vad för de syns inte. Hittills har dimman agerat snabbt, jag glömmer riktigt fört och kan ha svårt att minnas vad jag gjorde för en timme sedan, helt ha glömt bort vad jag gjort på förmiddagen eller dagen innan. Av den anledningen skriver jag dagbok, så ofta det bara går. Jag skriver listor också, på saker som ska göras, har hjorts eller sådant jag funderar över.

Det är såklart väldigt märkligt att jag inte vet saker om mig själv och får fråga barnen. Vet ni om mamma haft Corona? Vad brukar mamma se på på TV? Sedan finns såklart mängder av frågor jag funderar över men som jag känner att jag inte vill belasta dem med eller som jag inte tror att de vet svaret på. Visst hade det varit tusen gånger enklare att leva ihop med någon nu, samtidigt är det rätt skönt att det inte finns någon sådan för det hade varit jobbigt att veta att man skulle vara en belastning.

Vad som står helt klart är att livet just nu måste vara lite mer planering och lite mindre improvisation. Listorna kommer säkert hjälpa mig genom den här perioden (för jag har lovat att det bara ska bli en period). Idag åker vi ut på äventyr, något barnen har fått vänta för länge på. Att få uppleva saker med dem är det bästa en trött hjärna och ett omruskat hjärta kan få.

Tack alla för all pepp och fina ord. Ni är fantastiska och era hejarrop ger mig massor av energi. Ni ger mig mod att våga tro att jag kan ta mig genom det här helvetet!